2012-07-19/22 TJTK-sommarträff
|
Vi hade hämtat husvagnen igår och som tur var är det inte lika långt att köra till Kil än till Östra Malma som för två år sedan. De som drar husvagn då och då vet vad jag menar när det går vääääldigt segt!
Väl framme på torsdag kväll blev det mysigt samkväm efter det att elkablarna har delats upp så alla med husvagn kunde kyla sina öl.
Smålandsfredrik hade redan anlänt och slagit upp sitt tält uppe i skogen. Det var faktiskt sen i midsommar som vi sågs senast så vi kramades ordentligt. Kvällen ägnades åt terrierprat och öl fast jag höll mig kortare, tål ju inget.
Fredag hade fullt program: Spårproven, grytproven, test på björn på lina, en föreläsning i spårning av Calle Ekström, ett extra medlemsmöte hölls och god mat hela tiden.
Och just så blev det också. Han var helt vilt och sugen på att få springa fram under tiden vi väntade. Det kan jag förstå, då en efter en av de andra hundarna gick fram, skällde eller grejade med något och allt luktade björn. Calla hade sprayat på lite björndoft på skinnet som var uppstoppat och hängde i en lina att fara runt på.
Då var det äntligen hans tur att få komma fram, han slet och drog i kopplet och jag trodde att det här kommer nog gå bra han visade ju att han var sugen. Väl framme släpptes hunden och björnen började röra på sig. Tja han sprang fram kände på ”björnen” som då gick framåt mot honom, vände om och pinkade på ett träd. Kan väl säga jag blev lite sur då det hela kostade 350kr, mycket för att bara springa runt och pinka på träden.
Han Calle sa jag skulle gå fram förbi ”björnen” och locka på hunden, mer tipps fick jag inte och inte tyckte hunden att björnen blev mera levade då heller! Till sist fattade han väl att han skulle skälla för att göra matte glad, han skällde jag ropade ”Bra!”, han skällde lite till och tittade på mig som om att säga: ”Ok nu, matte, bra eller, jag skäller men du fattar väl det här! Det är ju för f..n fusk!”
Ja så kändes det och egentligen var jag besviken att ens gick in och betala för det här det var inte ens tre minuter. Tyckte att vi gärna hade kunnat skälla på för pengarna, även om Svante tyckte det var fånigt med en död björn. Sen är det klart en annan sak vad han hade gjort om han hade stod framför en levande bamse!
Nåväl jag förstod honom, faktiskt…! På grytproven gick det kanon, alla hundar fick godkända, tyvärr missade vi själva proven då vi höll på med annat. Men vi kollade på några träningsrundor, det är alltid intressant även om man inte ser så mycket man får ju lyssna mera!
På eftermiddag höll Calle en föreläsning om id-spårning. Verkligen intressant hur han gör och att hundarna kan tränas på så himla mycket och speciellt på vissa djurslag som hunden just denna dag skulle jaga. Ja, han sa att även detta fungerar!
Han stoppar älg hår under hundens nos innan jakten och då vet hunden att det är älg idag. Nästa dag tar han björnens doft och hunden blir ”programmerat” på björn. Under jakterna har även vi märkt: det hundarna fick i näsan först, alltså när vi började jaga för dagen, det letade de efter hela resten av dagen med. Typ.
Trots att allt han sa var väldigt intressant och gav smak på mer och försöka själv måste jag väl i ärlighetens namn säga: Jag kommer inte att orka plocka hår från olika djurslag, ”destillera” doften ur det, fixa burkar och träna upp en hund på id-spårning. Får då sälja hästen och sluta jobba först!
Lördagen började tidigt för oss, vi skulle gå spåret. Via lott fick vi tilldelad våra spår så ingen kunde klaga på att han fått ett svårare prov än en annan då domaren visste vilka spår till vilka hundar. Nej, här råder rättvisan!
Vi blev hund nummer två och under väntetiden satt vi i bilen och vilade. Terriern fick bara gå ut kort för att pinka, sen var det vila igen. Tyvärr har han ju förmåga att skruva upp sig och bli av med massa ork innan allt ens börjar.
Sen var det dags och domaren pekade på en sluttning full med yngelskog och buskar, där inne på 25x25m började spåret. Ok.
Jag hade fått tipps om att försöka gå fyrkantens yttekanter så hunden förr eller senare hittar utspåret. Det var inte så himla lätt i tätningen att hitta några raka kanter, ha ha. På med spårsele, gå några
Rätt som det var stelnade han till något och drog uppåt. Först var jag rätt osäker så klart om det verkligen var spåret och inget annat han hittade men till sist syntes det på honom ändå att det här måste vara något. Han gick fint med näsan nere och spårade på. Vinklarna ringade han, tror jag, hittade bra och även uppehållen och återvänden var inga bekymmer.
Hörde domaren snyfta några gånger bakom mig. Som jag fick höra i efterhand tyckte domaren att hunden spårade perfekt. Då snyftade han väl när terriern gick så fint då, he, he!
Strax innan slutet skulle vi vänta så domaren kunde gå fram och skjuta. Jag passade på att lägga ner hunden, domaren gick fram 10m, sköt och var väl imponerad över att hunden låg kvar. Ja och då var spåret klart, vi körde tillbaka till campingen, gick en liten promenad så valpen fick röra på sig något, sen var det lunchdags.
Under förmiddagen hade även Jenny Schröder, Hans-Joachim Grossmann och Kasten Schmidt från tyskland andlänt. De skulle döma utställnigen på söndag och passa på få lite svensk sommarträff på köpet. För nu började även träffens tävling mellan lokalavdelningarna östra, västra och södra. I år fanns det även ett norskt lag som ställde upp.
Stockar skulle sågas och sen grävas ner, hundarna skulle apportera, tävla i terrier racet och testa sina muskler. Jesses vilket liv det blev! Ett lag fick hoppa i vattnet själv då hunden simmade runt utan att hämta ut dummyn, vid timmer sågningen märktes det fort att det inte var en normal såg… och terrier racet var som varje år: en klump svarta terrier i full fart efter ett skinn i snöre!
Malin hade under tiden bett mig flera gånger att fråga Karsten om han inte kunde kolla på våra hundar. Hon tänkte på just apporteringen. Karsten är en känd duktig hundtränare som även ska starta i Skara senare i augusti.
Malin är jättesugen på att se hur en annan som kan gör och visst, nu hade vi proffsen här och det vore dumt att inte passa på. Jag frågade efter mycket velande men jag har ju lite lättare för tyska än de andra och visst, det tyckte Karsten var roligt.
Först tog han min hund och det visade sig att han tyckte Svante är osäker. Ok… jag skulle jobba mycket mera med beröm och positiv och glad attityd, samma gällde för Malin med Aska som Karsten tyckte var något nedtryckt.
Jäkla vad intressant och verkligen imponerande att Karsten kunde ställa om sig på en sekund för att matcha två helt olika hund individer. För mig själv var det väldigt givande då jag emellanåt tyckte min hund var dum i huvud och inte värt att lägga ner så mycket tid speciellt med tanke på all träning till provet, för Karsten sa: Ja, den här hunden tycker jag om! Han är bra, jobba på bara så klarar ni provet!
Under halva timmen som vi höll på med Karsten ökade antalet åskådare som samlades runt för att se vad som hände och jag översatte Karstens ord för Malin och de andra till Svenska. Spännande var det!
Tror alla hade rätt roligt, många öl dracks under tiden och tävlingen övergick till kvällen med helgrillad gris och prisutdelningen.
De började med bästa anlagsklassen, sen tredje plats öppen klass, andra plats och första plats. Ja, det blev faktiskt min Svanti som domarna tyckte var bästa spårvovve idag! Det var jätteroligt att få ett diplom och en låda med några fina priser i! Bästa Svante har jobbat bra och matte fick berömmet medans hunden fick sova i husvagnen.
På sena timmar satt vi ihop i en liten runda runt Malins husvagn, med oss Johan S. som är provledare
Jag hade tagit några öl, Malin med. Hemma hade jag redan fyllt i anmälan till provet, fattades bara att skriva under och lämna in till provledaren. Till sist gick det snabbt:
Både Malin och jag anmälde oss, jag lämnade pappret, Malin fick säga de fina orden ”Jag anmäller mig och Aska” när alla lyssnade så gällde det, nu är det kört, vi är med! Nu gäller det att träna, träna, träna!!!!
Kvällen blev lång och ännu längre för vissa som jag hörde när jag efter några timmars söm lämnade husvagnen för att lätta på trycket.
Söndag morgon var det dags för de som arrangerade utställningen att sätta upp ringen, domare tältet, plocka fram rosetter och annat tillbehör man ska ha. Vi kunde ta det lugnt, inget för oss idag, bara flyta med och titta på.
Intressant att se hur domarna dömde hundarna, Karsten gick som aspirant eller vad det nu heter och jag tror han gjorde det rätt bra, fram för att det där med att kolla tänderna!
Malins Aska blev bäst i ras, hon är ju verkligen snygg och duktig är hon med! Kul när såna hundar blir belönade!
Sen var det tyvärr slut på de härliga dagar, det gör alltid lite ont att se hur alla packar ihop och en efter en ger sig iväg. Platsen som just för några timmar tidigare var fylld med folk blir tomt, blir allt lite melankoliskt när något roligt tar slut. Vi stannade lite till och pratade med de som fanns kvar, sen var det bara att köra hem!
******** |
Äntligen, en av årets höjdpunkter inom tysk terrier världen: Den årliga sommarträffen. I år var det västras uppgift att fixa till det och så här i efterhand kan väl alla konstatera att det blev väldigt lyckat.
Då Svanti var anmält till spårprovet i öppen klass som hölls på lördagen tyckte vi efter mycket fram och tillbaka att vi kunde prova det där med björnen. Fast jag var lite tveksam om det ens är någon idé då det känns som om terriern fattar om det kan vara sant eller fusk.
steg, ”Sök spår!” och terriern började leta.
till Skara provet ”Arbeit nach dem Schuss”.
