2012-10-05 Släppte lillan
|
Tog ledigt några timmar på morgonkvisten för att hinna med släppa hundarna lite. Fast jag får ju jobba längre på kvällen då, men det är det allt värt!
Vi fick gå en hel del, två timmar för att vara noga, innan hon verkade känna något. Jag skiftade hund emellanåt för att se om inte Svante får upp något heller och visst så var det. Båda sprang långt och letade men nix, inga djur hemma. Rätt deprimerande att gå i timmar, se hundarna leta och så hittas inget!
Jag hade precis släppt Sora iväg igen, Svante kopplad vid min sida, då ser jag på båda hundar att det är något på gång. Medan Svante tar nosen i luften, har Sora näsan i backen och letar, svansen ivrigt viftande. Hon sprang och sprang allt gladare och rätt som det var, gläffsade hon till och följer i slaget. Bra! ÄNTLIGEN!
Hon drev med hackigt skall så hon hördes inte så himla bra men det kommer. Såg på GPS-en att det gick norrut. Jag stod kvar där i hennes spår så hon hittar mig när hon kommer tillbaka. Efter en stund blev det tyst. Hon letade tydligen reda på spåret, GPS-en visade att hon ringade runt på ett ställe, sen gick det iväg igen ut över mossen, in i nästa kulle. Samma där igen: hon tappade, ringade, gläffsade
Hon letade och letade men tydligen fattade hon inte hur hon skulle bära sig åt. Till sist satt hon sig och ylade. Nu hade jag nytta av min i sambons öron jobbiga utfodrings rutin: Varje gång de får mat, blåser jag i en tomhylsa så se lär sig läten på den och förknipa den med något bra. Fram med hylsan och blåsa! Yes, hon fattade och kom åt rätt håll, hittade sitt spår till sist och följde efter.
Oj oj vad hon var glad sen när hon hittade tillbaka till matte! Hon pep och gnydde och hoppade upp i famnen på mig. Gullehunden. På väg tillbaka mot bilen fick Svante leta igen då han inte har haft något roligt än. Vi gick en bit över ett hygge, sen började han att vibrera, ylade och sprang iväg med sitt typiska symaskin-skall. Härligt, han har faktiskt en fin röst! Älskar den!
Mycket nöjda åkte vi till jobbet sen och satt kvar där länge, men, som sagt det var det värt! Inga fina bilder kan jag komma med. Mobilen är ju bara si så där att ta kort med… tyvärr! Sora ser lite ledsen ut men det ser bara ut så! Hon var glad! :-)
******** |
Det hade precis blivit ljust när jag släpper loss lilla Sora. Hon fick hittills gå i koppel bredvid mig när Svante var loss, men jag ser på henne att hon har ett himla sug på att springa och det är ju bra. Kände att det var synd om henne om hon inte fick springa och leta lite i skogen så det fick bli hennes tur att vara föst idag.
och drev igen. Fyra gånger gick det så där och hon var borta i 15min innan hon släppte. Men jag anade redan efter hennes andra ringning att det blir svårt för henne att hitta rätt på sitt eget spår och visst blev det så!