2012-10-13 Jakt i Brodalen

I år kom jag via en arbetskompis med i ett nytt jaktlag inte så långt hemifrån. Laget består av 10 personer, inklusive mig, mestadels rätt ungt folk, mycket trevlig. Två av jägarna är av ”äldre virke”, båda drever-jägare men inte mindre trevliga för det, he, he!

Vi samlades nio (rätt sent tycker jag men jag skulle inte ifrågasätta allt med första gången liksom), passen planerades och vi begav oss ut.

Mårten gick första biten med mig var det bestämt för att jag ju inte riktigt visste vart jag skulle ta hän.

Torsten gick uppe på berget och släppte drevern Doris, jag skulle släppa vid ”äpplegubben”, en trädgård med äppleträd visade det sig. Redan på väg upp märkte jag tydligt på Svante att det var mycket intressanta dofter runtom och jag hade inte fel: Så fort jag strök kopplet drog han iväg, tyvärr nedför berget mot åker längs en stor väg (orolig…) där det inte fanns någon skytt. Men, det var ju rådjur han hade hittat och det buktade kanonfint tillbaka! Jag stod kvar där jag hade släppt honom, till vänster om mig en ravin och bannemej, Astron visade att drevet gick runt, upp i klöven som myndade i ravinen intill mig! Laddat och klart stod jag där och kände spänningen växa! Skulle det kunna vara möjligt att få skjuta idag?!?! Nääää, rätt som det var ropade Mårten på radion på mig om jag visste vart hunden var och hur det gick med honom. Ja, snäll som jag är svarade jag så klart, rådjuret tackade mitt tipps med att vinkla 90 grader upp mot berget, där fortsatte drevet längs åskanten, gick ner över traktorstigen (jag hittade nedgången sedan, bra pass) och bortåt österut mot de andra. Men som det ju alltid är, går det fel i alla fall!

Efter vi var klara med såt ett (Torsten kunde fälla ett rådjur för Doris, lyckos han!), blev det lite fika och upp till nästa såt. Jag skulle släppa Svante vid ett gammalt hygge med mycket sly i. Han stack in direkt, gnällde några gånger och var ut med fint skall efter rådjur. Dennis fick se drevdjuret och ropade argt på radion: ”Attans, jag stod 40m fel!!!” Så kan det gå, lyfter hatten för bocken!

Svante bröt efter 20min och kom tillbaka, jättefint i sitt spår!

Kan säga att jag var mycket nöjd med honom idag!

Lilla Sora var med mig hela tiden. Jag har henne i ett koppel runt ryggen så hon håller sig vid min vänstra sida. Än har hon inte riktigt kapitulerat till kopplet och faktumet att hon inte få vara ute och letar, men hon kommer snart göra det! Hoppas jag!

********