2012-10-14 Ut med valpen!

En liten tysk jaktterrier tik på 6 månader har inte riktigt samma uppfattningar som jag har. Det spelar ingen roll om det är angående lugnet hemma eller frågan när det är dags att låta henne jaga. Speciellt igår tyckte hon att det var sket tråkigt då hon enbart fick gå i koppel, så idag var det hennes dag! Fast klart, Svante fick sitt han med.

Jag har båda hundar med mig nu och släpper en i taget. Först ut var Sora idag. Just ja, sambon hängde med så jag hade en villig bössabärare! Så klart var det värsta regnväder idag efter det har varit rätt så fint hela veckan, men strunt samma, ska vi ut så ska vi ut!

Vi gick en bit in i skogen och släppte henne. Hon har en jäkla motor och hon springer genom skogen med rasande fart, näsan i backen, letande. Måste säga, det är en fröjd att titta på henne när hon så glad och lycklig att få vara fri och springa, springa, springa. Hon var lite söder om oss när jag såg två rådjur studsandes över mossen, in mot harkullen. Där trivs rådjuren och hararna så klart, därför kallar vi kullen för harkullen.

Nu skulle vi få se vad hon gör! Spännande!

Hon kom tillbaka efter sökturen, tittade kort på mig och fortsatte rakt framåt. Sådär ja! Svansen började rotera ivrigt och näsan skrapade i ljungen! Uhuhuuuuuuuu!!!! Sa hon och sprang hes skällande efter löpan. Fint fint! Hon hängde på i 8 minuter, vände och japp, hittade tillbaka utan strul! Bra. Än tycker jag bara att hennes skall är något hest och hackigt med vi får väl se!

När hon kom tillbaka fick hon vara löst lite till, bara så att hon inte tror att det är slut så fort hon hittade matte. Efter några hundra meter var det Svantes tur. Han gnällde av glädje när han fick på sig signalhalsbandet och GPS-halsbandet, darrade och tittade på mig innan han fick ett ”Sök!”.

Pang så var han väck och letade. Efter några minuter, han var borta vid de stora gärden, började han gläffsa, redde ut slagen och började driva iväg. Hopp, hopp lilla terrier, spring du bara! Det gjorde han, långt höll han i drevet så jag blev nästan lite oroligt. Har egentligen ingen anledning men blir det ändå! Han bröt efter 35 minuter och kom tillbaka, även  han fint i sitt spår! Duktig vovve!

Nu var vi framme vid stora hygget, tänkte jag kopplar Svante igen och låter Såra få springa av sig lite mer. Ha, den lilla raketen hittade slag, började väcka och pang var även hon iväg. Norrut så klart, över de stora mossarna! Tro mig, mitt hjärta klappade lite extra när jag hörde lilla valpen ylar iväg.

Då hon ju är ”jaktelev” stor jag som en gjuten betongpelare kvar på stället där hon såg mig sist. Vill att hon garanterat hittar mig utan behöva bli ”rädd” att matte är borta någonstans med resultatet att hon kanske driver kortare och kortare.

Med Svante går det ju nu att fortsätta gå när han är ute, han hittar mina spår och följer efter. Men det vill jag inte kräva av henne än.

Min ända rörelse var då att följa i exakt hennes spår så hon möter mig på väg tillbaka. Svante gick i koppel några meter i sidled när det skvätte upp en hare framför mig. Attans! Jag har ju inte två GPS-halsband och mitt enda satt på henne som var långt bort upptaget med ett vilt.

Men ack åt andra sidan, jag hade hans signalhalsband, så han syntes, sen var det ju en hare som terriern kanske inte klarar av lika bra som ett rådjur och för det tredje kunde han markerna! Jag släpper honom! Sagd och gjort, han tog an harlöpan direkt, skrek iväg och drev haren fint, jättefint runt mig, sen längs vägen, hoppade av och sprang över gärdet! Coolt! Sen bröt han.

Duktiga Svante satt några minuter senare kopplad vid min sida igen, Sora var fortfarande borta. Hon var på väg hem i alla fall.

Ja, där kom hon glad och flinande och mycket lycklig!

Det var dagens träning för mina hundar som nu ligger sött och susar på var sitt täcke!

Älskade hundar!

********