2012-10-30 oktober En sammanfattning
|
Usch, jag vet inte, vart tiden tar vägen! Men nu ska jag ta mig i kragen och skriva ikapp i alla fall! Det blir inte dag för dag utan oktober månaden får jag sammafatta nu! Vi har varit i skogen två till tre gånger per vecka nu. Tycker det är så underbart att ta några timmar ledigt på morgnarna innan jobbet och jobba längre på kvällen istället. Det är ju mörkt i alla fall!
Markerna som vi gick på turades om så var och en mark fick vila mist en vecka emellanåt. Det tror jag stenhård på att det är viktigt att viltet får lugn och ro. Det finns tyvärr många som har en annan uppfattning och släpper sina snabba hundar tre gånger per vecka på samma lilla mark. Sen undras det varför det inte finns några rådjur kvar!
När jag går själv med mina två, tar jag med båda samtidigt. Ena hunden för söka, den andra går i koppel bredvid mig. På det viset slipper jag ha en hundrakare sur i bilen för den lämnas kvar och tillsammans kan vi verkligen ”avverka” långa sträckor då jag inte behöver gå tillbaka till bilen för att hämta hund.
Det verkar fungera jättebra, den lyckliga hunden som får leta, gör det också och låter sig inte störas av hundkompisen som stannar med matte. Nästan som om Svante har blivit bättre nu det senaste, kanske för att han vet: ”Söker jag inte bra nog, får jag gå i koppel!”. Må vara så. Eller inte. Han kanske helt enkelt mognar till nu, han är tre och ett halvt år så han borde ha fattat leken nu.
Sora kan jag berätta, hon verkar vara en fullträff på alla sätt och vis! Hemma är hon väldig uppmärksam och mjukt, träffar hon på vilt så
Ute i skogen går hon som en raket! Hon bara flyger fram och letar, helt underbart och söket är redan rätt vidd. Jag är så otrolig nöjd med henne.
Självklart saknar hon rutin och erfarenhet än. Det märks speciellt när hon har hittat någon intressant lukt. Det syns så tydligt på henne när hon blir intresserad och att hon försöker reda ut det. Ibland lyckas hon, ibland inte. När hon ger upp till sist, tar jag in henne och släpper Svante. Han är mitt säkra kort liksom. Han går och letar lugnt och metodiskt och ja, det har hänt många gånger redan, får han upp till sist och går iväg med ett fint drev! Just såna aha-upplevelser är ju guld värd även för honom. Vid ett flertal gånger har han efter långt letande fått upp och därmed fått sin belöning med ett drev. Har märkt att han verkligen systematiskt ringar med näsan ner i marken, tills han kommer närmare och närmare. Det får lilla Sora lära sig först.
Vid några tillfällen fick jag skylla mig själv att Sora inte gjorde som hon skulle. Den stora ”atlanten” (en jätteåker) var skördat och därmed kunde vi nu gå över den för att leta hare. Det hände mer än en gång att jag trampade upp en hare och släppte Sora på den MEN samtidigt hörde hon ett hundratals gäss som höll på på andra sidan atlanten. Och
Nä, då släppte jag Svante på haren istället och han fixade det bättre. Han har fokus, Sora är lite okoncentrerad än kan man väl säga!
En annan gång gick vi i skogen. Sora lös, Svante i koppel. Båda hundars svansar var raka pinnar upp till himlen så någonting fanns det som väckte deras intresse. Det visade sig vara en vildkanin som tryckte länge under en gran. Plötsligen smack den fram, Svante var med och fick några tofsar i munnen trots a Den 28/10 var vi bjudna hos en arbetskollega med jaktlag. Ett kanontrevligt gäng som jag har varit hos några gånger förra året. Det stod älgjakt på schemat. Vi släppte en laika och Svante. Tyvärr fick varken Laikan eller Svante upp en älg, det fanns helt enkelt inte några hemma! Inte ett spår efter dem! Däremot dovhjort och rådjur! Klart, Svante tar det han hittar. Så han bjöd passkyttarna på några fina drev i alla fall. Flera fick se viltet och skrattade gott: ”Herregud, vad han skäller!! Han skriker ju så tätt som en symaskin!” Ja, det gör han verkligen! Älskar hans sätt att driva. Om det inte vore får älgjakten hade vi kunnat gå hem med två fällda rådjur denna dag. Men, de ska ha sina chanser att leva och skulle vi skjuta varje gång, nå, ni vet, finn ju inget kvar sen! Det var en kortfattning av oktober månaden. Ska fortsätta med november direkt! Ha det gott!
******** |
visst är det mycket roligare att köra in i en gåsflock med alla gäss kacklande och skrikande runt sig!?! Eller hur tänkte jag då?! Hon sprang då några meter efter haren, sen vek hon nittio grader och sviff bort till gässen. Nåväl, på något sätt kan jag bara inte vara sur på henne, hon är en sån glad och go hund som jag helt enkelt inte kan vara sur på! Att se henne där helt attans himla glad bland alla lyftande gäss! Fick allt skratta ändå!!!!
tt han satt i kopplet. Sora efter kaninen. Hon höll inte i så länge utan i all sin iver sölade hon bort spåret och letade, letade, letade. Efter 10min fick hon ge sig, tyckte jag, Svante skulle få chansen. Han tog den. Chansen alltså, inte kaninen. Han redde ut spåret och hängde i lite till men tappade bort den rätt fort han med. Tänk och ha en duktig har hund!! Det vore något! Vem vet, jag kanske skaffar en stövare någon vacker dag!