2013-02-25 Älgsläp

Tja, hundarna har tur: frysen är knäck full, jag får inte ens in en liten fågel mer och garanterat inte älgklöven. Vad ska jag göra då? Ha framme älgklöven i en påse hängandes i trädet framför huset, hoppas på att det inte blir plusgrader så klöven håller en vecka att släpas med.
Efter jobbet, på med pannlampan och ut. Det känns lite märkligt att koppla hundarna vid ett träd, inte ser de mer än med sina ögon och reflexhalsband. Älgklöven är snäll och följer fint med i skogen, ha, ha och ännu bättre går det sen med hundarna att spåra upp den igen. Svante är total förtjust i allt som har med spårning att göra, Sora ska ju lära sig och hon gör bra ifrån sig. 
Vid ett tillfälle hade jag gått fel, trodde jag kom fram på ett annat ställe (ja om natten är alla katter grå), så jag hade korsat mitt spår och cirklat runt några gånger innan jag till sist kom fram till hundarna igen som satt så fina och väntade på mig. För enklahetens skull och för att jag är lat, brukar jag dra släpspåren i ett ”U”, mer eller mindre, så jag kommer fram vid hundarna till sist och klöven ligger ibland inte mer än tjugo meter ifrån dem. De kanske vet det och tycker att det är så roligt att spåra ändå, jag vet inte, de spårar i alla fall så glada och funderar inte på att gena till klöven direkt, ha, ha.
Det krångliga spåret där jag hade korsat och snurrat till det var egentligen tänkt för Sora. Men med tanke på att det var bläcksvart och jag mycket osäker på vart och hur jag nu egentligen har gått, bestämde mig för att Svanti skulle få gå. Ja, tur jag har honom, han fixade det galant, gnydde lite då och då så älskar han att gå och spårar, sötaste sket-terrier. Då jag nu hade tagit Soras spår till honom, fick jag dra ett till så hon skulle få minst tre hon med. Ett enklare, kortare i ett område som jag var lite mera säker på! Det gick fint, fint!
Sambon var inte glad alls att jag kom hem så sent, men har man roligt så har man!
I brist på bilder här en bild med Sora och ”bockerackarn” som hon fick jaga i helgen.