2013-03-03 Älgens sista dag

Efter dagens arbetsinsats är det tyvärr dags att överlåta älgklöven till rävarna. Vi fyllde ryggsäckarna med termos, kaka, spårlina, selen och ja: älgklöven som efter en vecka har tecken på överansträngning….  ;-)
Vi körde upp till skogen och varvade promenaden med lite lydnad, släpspår och termoskaffe. Även idag fick sambon gå med Svante efter det att jag hade dragit spåret. För Svante drar jag allt lite krångligare spår med återvänder och uppehåll (fast det går ju inte, mitt spår finns kvar, jag vet). Klart känner hundarna mitt spår ihop med den släpade älgklöven men de är ut efter klöven i alla fall och med på uppgiften om att hitta klöven: Så fort de gick förbi stället där jag släppte klöven, kände de att just klöven fattades efter några meter, vände och letade upp älgen. Så visst, de separerar spåren! Därför tyckte jag lite älguppehåll kunde vara roligt för Svante, fast inte någon utmaning i vilket fall.
Efter två släpspår var och en hel del promenad hittade vi en fin solig plats på ett gammalt torp och passade på att göra människo-syssel: sätta sig och dricka kaffe. Hundarna fick sitta vid sidan om, lika bra de inte håller på att härja och grejar, de har ju fått sitt och fick var sitt spår till så de kunde lugnt ta det lite lugnt.
Passade på att låta Sora hålla i klöven. Vår apport träning går långsamt framåt, väldigt långsamt men det är ok och bättre skynda sakta än förhasta sig. Hon höll den fint även om den var något tung, tittade lite bedrövat men gjorde som hon blev tillsagd. Under tiden jag höll på med henne tittade Svante väldigt ledsen på mig, han ville han med! Han är en liten arbetsmyra! Ok då! Jag gick iväg, släpade klöven och lät honom ”Spår-apport!”-era. Det gjorde han gladeligen och varje gång han äntligen fick springa iväg, skrek han av lycka! Lustigt, väldigt lustigt!