2013-03-10 Geocache & släpspår

Det är inte bara så himla lätt att fixa ett släpspår (jämnfört med att lägga blodspår) utan hundarna bara älskar det som tusan! Helt obegripligt vad de tycker om att få gå efter i ett spår som en rutten älgklöv ligger på slutet!
Jag var allt lite snäll idag och tänkte att även sambon ska få sitt. Ha, ha, inte vad ni tror, nej. Vi tog med GPSén och letade efter geocaches, det tyckte vi om för några år sedan och sambon tycker fortfarande att det är hyffsat roligt. Jag har tappat suget för det. Det känns om bortkastat tid att leta efter några ja..la plastburkar, bättre att lägga spår och träna hundar istället. Men idag alltså fick jag ställa upp och vi plockade några stycken. Självklart kan jag ju säga att det har varit rätt så intressant att cacha! Vi kom till ställen som vi annars aldrig hade kommit till, vi lärde historier och händelser som, tja, bara dem ”infödda” vet och la ut en cache för det! Så helt meningslöst var det inte, men jag behöver inte hitta 20 stycken per dag längre, nä, det räcker med några få, sen får vi allt dra lite släpspår längs vägarna också, eller?! Ja, det gick ju sambon med på, så älgklöven nummer två hade plockats fram ur frysen under gårdagen och fick åka med idag. 
Vi drog två längre spår till varje hund och ja, vad ska jag säga?! Det gick som på räls. Känns ganska skönt att Sora faktiskt kan koncentrera sig! Hon är så himla ofokuserat annars och har ingen koll på läget. Mina korta blodspår jag la åt henne gick ju lite si så där, madamen kan faktiskt inte hålla truten ner i marken och koncentrera sig på en uppgift i taget. Nej, det ska kollas höger och vänster. Men just med släpspår är det inga som helst problem, där är motivationen mycket, mycket större och viljan att jobba framåt istället för att springa i sidled och rakt upp i luften finns! 
Bästa lilla Svante går som ett tåg! Fredrik fick gå med honom efter att jag hade dragit spåret. Det blev riktigt långa spår till honom, för han ju ÄLSKAR det. Han och sambon pulsade igenom skogen, hittade klöven och mig till sist igen, inga problem. Vi hade med oss fika och kaffe, vi satte oss på ett gammalt torp i det torra gräset och nöjt av solen. Oh, så himla himla underbart när alla är nöjda!