2013-05-12 Mera spår.

För att hinna med att träna blodspår har jag tyvärr bara helgerna. Under vardagarna finns det inte en chans att hinna lägga ett spår och låta den ligga länge nog om jag även måste jobba, köra fram och tillbaka till jobbet. Ett riktigt elände denna jobbpendling! Det går två timmar åt att sitta i bilen varje dag, bortslösat tid, verkligen! Men tyvärr, jobbet behövs! Sen finns det min lilla svarta häst som jag vill vara med, så där går tiden åt om kvällarna. Bara helgen kvar att fixa blodspår!
Så ut idag med och lägga två, ett till varje hund. Soras höll jag väldigt enkelt, raksträcka längs ett bäck så hon liksom inte kan göra annat än att gå spåret, tyckte jag, sen ett till min kunniga Svante då han fick avstå alldeles för länge redan. Hans blev på kanske 500m, till mer var jag inte sugen och mer behövs nog inte heller för hans del, vi ska bara underhålla hans spårförmåga, då räcker det med kortare, något svårare. Än så länge låter jag uppehållen, snäva vinklar, diken och dyl. vara då jag vill själv lära mig först hur han går, enögt och med konstlins. När jag väl vet det så kan jag ju alltid återgå till de svårigheter jag vet han klarar av.
Spåren la i 6 timmar idag, det var rätt varmt och väldigt torrt, lite blåsigt.
Sora fick gå först och hon var väldigt ivrigt att komma iväg. Jag har slutat med att sätta ner henne framför starten, gå fram och pilla på ”skottplatsen” då jag har märkt att det inte tillför något positivt utan mer att hon blir okoncentrerad istället. Det gick bra med Svante som liten, men hon behöver inte det. Märkte att det är bättre att sätta på spårselen lite innan starten, peka åt rätt håll och låta henne leta upp starten själv. Det är ju dessutom mera som verkligheten och som viltspårproven är upplagde de med: det finns inte en utmarkerad start utan hunden måste hitta början själv. Lustigt nog så fixar Sora detta galant: hittar starten, reder ut åt vilket håll spåret går för att efter några meter bli distraherad av något annat. Lilla fröken bus. Hon studsar och hoppar runt och allt är intressantare än jobbet. ”Fy!” fick jag ur mig och ”Spår!” och pekade åt marken med spåret så gick hon fint fint till slutet! Tja, antagligen är det för lätt och därmed för ointressant eller så har polletten inte trillat ner ännu. Det kommer! Får läsa lite i min bok jag fick till födelsedagspresent. En bok om spårträning av brukshundar. Det blir nog en spännande läsning!
Om Svantes spår behöver jag nog inte säga något mer än: Perfekt och med bra motor, ha, ha! Han är det bara att lita på och följa efter! Älskade enögda skethund!