2013-05-16 På hästfronten...

… går det allt bra! Jag lägger ner mycket tid med att bra promenera med min häst.

Att bara umgås och lära känna henne känns viktigare än att sätta mig på hennes rygg. Dessutom har jag ingen sadel än, den är på gång: Bomlös sadel fick det bli även till henne, tycker inte att jag vill klämma ihop henne med en järnbom och en hård träbit, nä, bomlöst tycker jag passar perfekt till en häst som säkerligen ändra sin rygg under tidens lopp.

Sadeln anpassar sig efter henne, klämmer inga muskler och dessutom känns det nästan som att sitta barbacka! Hade en sån sadel till min lilla Jemma som hade rätt dålig rygg när jag fick henne. Efter ett år var hon välbyggt över ryggen och alla som såg henne tyckte wow, hur bra hon blev! Nåväl, sadeln är beställt och jag väntar på den.

Vi går långa promenader, hundarna, Gerda och jag, hon är så himla nyfiken och söt, nibblar med sin lilla mule på allt hon kommer åt, tar jag ur hundarna ur bilen, vill hon nästan krypa in i bagaget. Jag märker att hon verkligen vill göra rätt och försöker förstå vad det är jag vill. Det ända som jag hittills har märkt och som verkligen stör mig och jag hoppas det ger sig med tiden hon är här hos oss samt att hon blir äldre: Hon är fruktansvärt lättskrämd! Hon kastar för en hare, rycker till när duvorna lyfter från ett träd, hoppar en meter i luften om porten skramlar, kort sagt: lite nervös är hon! Det tycker jag verkligen inte om, speciellt med tanke på att jag köpte henne som ”klok och trygg häst” man kan rida ut på själv. Det är liksom det jag ska ha henne till: lulla runt i skogen och njuta av livet! Hittills är jag lite tveksam om just detta. Verkar som om jag behöver vara på helspänn så jag är med ifall hon kastar! Lite, lite orolig är jag. Säljaren påstod i alla fall att ha ridit ut i flera timmar, hoppat över diken… ja ni vet, det sägs mycket inom hästvärlden! Att hon är lugn och stabil sas det. Vi får se framöver! Men söt är hon, tillgiven är hon och nyfiken!