2013-05-26 "Nä, matte, jag fattar inte...."

Idag stod det lite blodspår på agendan,

vädret var helt ok, något varmt men svalare på kvällen, lite torrt kanske men en hundnäsa fixar mycket, som vi vet. Upp efter frukosten och iväg med uppblött torrblod och lägga sen fick de ligga i åtta timmar innan vi gick de framåt kvällen.

Båda spåren var relativt korta, ca. 300m varje och även Svantes relativt enkelt. Än vet jag inte riktigt hur han går med ett ögat och det andra lite si så där helt, därför blir det lite enklare spår än, tills jag vet lite bättre.

Jag börjar med Sora, hon tar spåret jättefint, går en bit sen blir det som vanligt: ”Hä, matte, jag fattar inget!” och så står hon och glor och drar åt alla håll och kanter bara inte rätt. Suck. Jag står då bara stilla en stund i alla fall och ger henne chansen att hitta själv tillbaka, men idag fick jag allt hjälpa till och peka lite så hon fick upp meningen med uppgiften igen. Så gick det två gånger sen verkade hon ha förstått, satt näsan i backen och gick jättefint i spåret fram till klöven! Väl vid klöven pillar jag fram några köttbullar med så hon inte bara fokuserar på klöven. Tja, så var det med det. Är varken nöjd eller besviken på henne, hoppas hon mognar snart… lilla busungen!

Svante däremot, ja, behöver inte säga mer än att han gick så fint så! Det är en fröjd att gå med honom och han bara älskar det! Han är verkligen en hund som ger 200% på allt! På att gå spår, på att apportera, på att leka, att morra, att bada, att ja, allt! Han är verkligen min alldeles speciella terrier som jag är otrolig stolt över, min kämpare!