2013-06-01 Grisesläp

Idag var det en dag som jag verkligen gärna hade velat lämna tillbaka Sora! Jag begriper inte hur ointresserad hon ibland kan vara att behöva spåra lite! Jag tror egentligen inte, att jag hinner trötta ut henne med all min spårläggning, då jag ändå variera det hela rätt mycket! Jag blandar personspår, godissök, blodspår och släpsspår allt i en bunt röja! Så visst skulle hon vid det här laget kunna tycka om att spåra?! Verkar som hennes interess mera ligger någon annanstans.

Tinade grisfoten idag för att dra några släpspår i skogen och gjorde visst fel första gången. Då det var rätt långt att gå från bilen dit jag hade tänkt mig att dra, drog jag två spår, hämtade båda hundar och gick med en i spårlina och en kopplat vid min sida. Ha, ha, ”kopplat vid min sida” var inte direkt orden till det det var: det var mera dragandes och gnällandes vid min sida! När Sora fick gå sitt spår, pep och slet Svante i kopplet för han f..n ville spåra han med! Han blir helt terriertokig om han inte får jobba och behöver titta på hur en annan gör ”hans” jobb, som han då tycker det ligger till. Det hela slutade med att jag mest blev irriterad och förbannad över allt strul med kopplen och draghunden framför så stackars Sora kände väl att det här inte var bra! Men hon gick fint och ja, jag kunde varit nöjd med henne. 
Han gick sitt spår med fröjd och glädje, som väntat och hittade grisefoten som han älskar så mycket.
Men eftersom jag hade ställt till det hela med att släpa med mig bägge hundar, tyckte jag att jag var tvungen att fixa var sitt spår igen och gå med en i taget så att det blir en bättre upplevelse än vår dragkamp. Sagt och gjort, spåren fick ligga 20min så gick jag med Svante först. 
Hans spår blev riktigt fint långt, över berg, mossa, ljung, stubbåker samt plöjd åker, perfekt och han gick underbart! Visst, över åkrarna genade han då han kände spåret efter vinkeln, vinden låg lite fel men jag var tvungen att lägga spåret som jag gjorde då jag annars hade kommit ur marken. Så det var helt ok att han gjorde så, varför gå i onödan när han visste vart spåret låg!
Soras spår gjorde jag något svårare med lite vinklar, över ett bäck och lite annat roligt. Tänkte att hon kanske behöver koncentrera sig lite mer om hon känner att det är svårare. Hennes spår var jag dessutom noga med att inte lägger i motvind utan vinden skulle vara med mig så mycket det gick. Endast inne i skogen fick det då bli vad det blir då jag ju måste vinkla någon gång! Jag var helt säker på att det här kommer gå bra då hon hittills gick bra med släpspår, bättre än på blodspår. 
Ut med henne då, på med spårsele och iväg. Hon hittade starten fint men sen var det mer eller mindre totalt oförmåga att koncentrera sig på något annat än att titta ut över nejden! Suck! Emellanåt blev jag verkligen skit sur på henne och var nära att bryta men skärpte till mig, uppmanade henne att söka spår och hjälpte henne. Sen gick det bättre och resten av spåret klarade hon, till och med över diket med vatten hoppade hon rätt och följde spåret! Att hon sen missade klöven och stack till något ruttet skelett istället är ursäktad!