2013-06-16 Träning i Skara

Ja då hade vi sista träningstillfället med Joakim och ”Jakthundsdressyren” och idag körde vi riktigt roliga saker! Bortsett från det vanliga med följsamhet och stadgar i olika moment, blev det av med något som min lilla terrierraket verkligen älskade: Rävsvansen i snöre med borrmaskin som drivkraft.

Upplägget var att vi hade hundarna i långlina (handskar på!) och skulle ”promenera” längs en åkerskant. Hundarna skulle uppmanas att leta lite och roa sig i det gröna, det var ju inga som helst problem. Någonstans längs vägen ”satt” då en räv som smack upp och for iväg fort som tusan, vilken hund skulle inte då få suget att jakta efter?

Försett med visselpipa skulle vi hundförare prova att få stopp på hunden innan svansen är framme hos Joakim efter ett 50meters lopp. Så bra så långt. I teorin visste vi alla exakt vad vi skulle göra: låta hunden jaga, vissla EN GÅNG, händer det inget, kommer ett ”NEJ!”, händer det ännu inget, ta tag i lina förmedla på det viset att ”Du lilla buse, jag ropade ju på dig!”.

Viktigt var nu att verkligen vissla/ropa först och ”Neja” som näst, innan vi höll hårt i linan så hunden springer i halsbandet. I rusningens upphetsning blev det än det ena än det andra som slank ut först och oftast höll händerna ett krampaktigt tag om linan så ”Nej!” kom oftast efter linan… Snacka om koordinationsförmåga hos oss människor!

Inte blev det bättre och garanterat inte lättare av att jag snurrade in mig i linan med hunden full fart efter räven! Ha, ha! Som tur var hann jag vissla innan linan var slut men det hjälpte inget och var för sent i alla fall: Lilla raketen var glad framme vid Joakim, höll rävsvansen i ett stadigt grepp med käften och skakade! Nåväl, detta behövs mer träning av, kanske än mer hos oss tvåbenta! Som tur var, var jag inte ensam om det så jag bjuder på några fula bilder: kärringen i snöret...

Under tiden andra ekipage tränade med rävsvansen, tränade vi var för sig lite apportering eller annat, så träningsplanen var som en liten myrstack i alla fall, kanonbra med lite störning för hundarna. Jag tog fram min Svante med så han fick jobba lite. Han är ju en sån som älskar att få tänka, träna och jobba! Han bara ler när han får springa för att leta upp en apport! Gör han nåt så gör han det till 200%, så är han. Jag gömde även en hel del i högt gräs så han inte ser, tänkte jag då. Men ha, ha! Han ser ju så attans dåligt så han springer gl

att förbi en apport mitt på gräsmattan om fokus är fel! När han får vind på den, vänder han och letar upp. Så det spelar liksom ingen roll om jag gömmer något eller lägger det mitt på gräsplanen: han måste ta näsan för att hitta. Men han bekymras inte av det utan kör hårt som inget annat, sån är han! Älskade tok!

Så, bjuder på några bilder här. Hade med sambon och sin fina kamera. :-)

********