2013-08-11: Spår på spåret

Håller på att flytta hästen till ett nytt stall. Igår fyllde vi boxen och nästa helg ska vi (Emma och jag) rida en långtur med mål: Rotviksgård. Ska bli riktigt, riktigt bra! Men trots allt ska inte terrierna vara helt arbetslösa så jag fixade ett spår med torrblod och grisfoten till dem.

Tyvärr var jag lat eller rättare sagd så har jag ont om tid, så jag la bara ett spår. Ville prova att gå med lilla Sora först, vänta och gå med rutinerade Svante efteråt.

Spåret blev inte sådär megalångt utan lagom 540m. Mycket torr mossa blev det och några sträckor med rent och fint Bohusgranit, sen storstog och lite snor. Efter åtta timmar så var det dags, ut med lilla busen och iväg. Hon och sin obefintliga koncentrationsförmåga! Ett elände!  J

Hon började fint, sen hittade hon nåt som var bättre, gick åt fel håll, stannade och glodde. Tittade på mig som stod kvar och höll sig lugn (…). Till sist fick jag då nog och uppmanade henne att söka. ”Jaha då matte!.... Ska se vad jag kan göra….!.... här kanske?!?!?.... ok då….. kommer du då, eller??!!”
Så ungefär är det väl! Efter lite hjälp och uppmanande kom hon fram och blev mallig stolt, så klart bar hon hem grisefoten!

Väntade i en timme, sen tog jag med mig Svante som hade egen uppfattning om hur det skulle gå till att komma iväg: FOOOORRRT! Han gapade och skrek när jag tog ur honom ur bilen, sen följde han med mig, ofrivillig tyst, fick på sig spårselen och plogade iväg. Nå, inget fel på spåret jag lagt! Han gick inte ens på mina och Soras vilsespår utan höll sig till blodspåret. Han markerade våra ”avhopp” och nog rynkade han på pannan och fortsatte som en gammal farbror i sin egen bubbla. Behöver nog inte säga att han lätt som en plätt hittade klöven. Bra gubben! Du kan allt!