2014-01-11: Vildsvinsjakt i Bohuslän

Vilken jakt! Var bjuden att delta som både hundförare och passkytt på en stor jakt på ett litet gods och ja, det var en jakt utöver det vanliga! Underbart trevligt folk, god mat, mängder djur, alla hundar skötte sig exemplariskt och det bästa: jag fick skjuta mitt första vildsvin! Inte bara vilket vildsvin som helst, nej, en fin stor galt fick det bli! Kan lugnt säga att det var spännande och pulsen var hög och: det där med repetera och sikta och skjuta, ja, det satt i ryggmärgen, det bara skedde! Det förvånade mig, då jag nästan blev lite "skjuträdd" på älgbanan förra året!

Samling som vanligt: tidigt, innan det ens hann bli ljust. Markägaren hade ställt upp facklar längs uppfarten till gården så det var att tåga in som kungen. Efter prat och välkommen och genomgång av regler, delades det ut pass och hundförare till första såten. Jag fick gå i första såt, tog med mig Sora och sökte av en stor bergsknall. Hon hittade rådjur först, sedan älg som hon drev igenom såten, dock tyvärr så var denne ej skjutbar. Även wachtlarna i andra änden såten körde för fullt och drev runt på rådjur. Tanken och hoppet var egentligen att vi skulle få jaga gris, därav terrier och wachtel. Chansen var god, då de hade observerats under veckan som gått. Men, som det ju alltid är: inga grisar hemma där idag. Fast det hände mycket i såten och alla var nöjda, två rådjur fälldes och fraktades hem till ladan, hundarna fick upp i bilen och vila i värmen och vi intog lunch. Markägarens fru och son, även dessa båda inbitna jägare, hade fixat ärtsoppa och glögg. Helt underbart, ja, ni vet!...

Vi fortsatte dagen med en såt ut mot havet, en liten kulle med åkrar och några dungar intill som kallas för skafferiet. En god liten tax skulle släppas. Jag fick mitt pass i en trång ravin som blir nedgången från toppen ner mot åkrarna. En skogsbil hade kört där för länge sen men det var fortfarande bra ”platt” och inte mycket sly som skymtade siktet. Prima, in med skott och öronskydd, kontrollerade att taxen fanns på min GPS. Hon släpptes och jakten började. Eller ja, inte så riktigt. Efter några minuter hördes hundföraren på radion: ”Taxen går knappt från mina fötter, det är något fel på henne. Jag får väl driva själv.” Med en bekymrad suck ”la han på” och gick vidare genom såten. Dock gjorde han ett kalasjobb och det var kanske inte så konstigt att taxen lilla inte ville gå: Pang! ”Jag sköt en gris!” kom det på radio. Passgrannen….. känner att adrenalinet klättrar och jag står på helspänn och lyssnar. Visst hör jag något…. Det brötar och grymtar väl där uppe i ravinen….. jääääklar!!! Det kom en stor gris i full fart. Pang! Repeterar ..... den gick vidare…. Shit…. … Pang!.. repeterar…. Avvaktar. …. Väntar… vågar inte ta ögat från siktet. Skottet ligger i loppet och grisen försvann i spåret av skogsmaskinen. Sen var det tyst. Nu börjar armarna och händerna att skaka, kan inte hjälpa det, vågar fortfarande inte att ta ner bössan, har ju hört det mesta om att de kan bara resa sig och springa iväg igen. Men efter några minuter kunde jag dock glad ropa att grisen ligger.

Det sköts två till strax efter, husse och taxen gjorde mycket bra ifrån sig att stöta fram två flockar gris till oss. Nu återstod bara att bärga hem skogens gåva och det visade sig lättare sagt än gjort. Min gris var en fin stor galt, de andra två inte så mycket mindre och en liten årsgris var nummer fyra. Så det tog några män och kvinnor att få ut grisarna till för fyrhjuling körbar väg. Mörkret föll fort och vi fick jobba fram oss så gott det gick. Framme vid ladan hjälptes vi åt att flå grisarna och ta vara på betarna som ska till konservatorn, självklart ska de få en bra plats hemma på väggen.

Tack alla inblandade och speciellt markägarna för en helt underbar dag!