2018-01-28: Vilken terrier!

Säsongens sista jaktdag och vilken lyckad dag det blev. Kunde än en gång konstatera att jag har en underbar jaktkamrat och vän som jobbar som hon ska! Men, från början då.

Vi samlades kl. 7:00 vid sågen för tjat och passfördelning. Vi blev rätt många eftersom det ju var sista drevjakten för detta jaktår och alla ville nog ut en sista gång. Terriern och jag skulle gå i första såten från ena hållet, drevern från längst bort andra sidan såten. Tog bilen runt, satte på GPS-en på en ivrigt gnällande terrier som visste vad som stundade och väntade på passkyttarnas besked.

Äntligen lös sprang hon för kung och fosterland, sökte stort och vid som för visa: ”Matte, jag har lärt mig mycket denna jaktsäsong!” Så får hon upp ett rådjur bra långt ifrån mig, driver så skogen sjöng med runt i kullarna, det buktade som om hon vore en tax innan det gick i pass hos Dennis efter 20min drev. Ni som har hundar vet hur ens hjärta slår ett extra slag när skottet ekar genom skogen och GPS-spåret visar att det är från passet dit hunden är på väg. När skytten glad meddelar att viltet ligger och terriern efter någon minut kommer fram till bytet, ja, då var min dag perfekt.

Lyckligt nog så är Sora inte den hårt bytesmedvetna terrier. Svante släppte aldrig något vild, levande eller död, det var hans och han ställde sig på det och intog segerplatsen. Sora däremot, tittar på det döda viltet, nästan som en stövare som puttar på haren efter skottet som att säga: fortsätt nu, vi hade ju kul. Finns det inget mer att göra, det vill säga drevet är slut och hon behövs inte för att hålla det kvar på platsen, luktar hon bara på det, vänder på klacken och återvänder till mig. Ganska praktiskt, då hon idag hade sprungit en bra bit och jag hade behövd röra på mig rejält för att komma fram och hämta henne.

Så efter ytterligare 15min var hon tillbaka hos mig, tittade på mig och försvann ut till skogs igen. Jag ser på GPS-en att hon söker stort och fint ut igen, hon väcker på något men får inte kläm på det.
Vi bryter såten för avhämtning av rådjuret, jag kopplar henne och tar mig upp på berget för nytt släpp efter alla är på plats. Drevern hade under tiden fått upp ett fint drev på andra sidan marken, tyvärr gick det ut till sist och de försvann mot Bengtsfors. Typ.

Såten visade sig dock vara helt tomt så vi bröt igen för omplacering till andra sidan marken, där drevern inte hunnit gå igenom innan det gick ur. I bilen bort pratade Tomas om att han hade sett rådjur smita över till just såten vi skulle gå igenom nu, så alla var på helspänn när terriern släpptes vid kraftledningen. Nog hade rådjuret passerat här för ca 30-45 minuter sedan, då Tomas hade sett det gå över vägen och Sora visade tydligt att det var mycket intressant att kolla. Tomas går med mig en bit inåt marken, terriern är ute och följer spåret.

Jag hann precis släppa av Tomas i sitt tilltänkta pass när hon drar igång sitt drev. Jag blev så otroligt stolt på henne, hon drev som en gudinna, det buktade runt oss i marken, gick i pass hos Henrik som dock bommade och fortsatte över vägen och in i såten vi hade jagat i tidigare. Min lilla jakthund höll i, drev runt dammen uppe på berget, ner längs åsen och över vägen igen. Jag håller andan när hon korsar vägen, ser att markören flyttar på sig mot vägen och över och fortsätter inåt såten igen. Som tur är så är vägen inte så där jätte trafikerad, det räcker med en bil vid fel tidpunkt, men det gick bra.

Nu var hon och rådjuret inne i såten och kom närmare området som vi hade placerat ut oss. Jag visste på ett ungefär vart skyttarna satt, tittade emellanåt på Astron, bara för att se, hjärtat hoppar till än en gång när jag ser att rådjuret följer stråket som leder fram till Dennis igen.

Han förvaltade chansen väl, mycket väl och blev skyttekung idag. Två rådjur, båda för min underbara lilla Sora! Vilken dag, vilken avslut på säsongen!

Tack för idag, tack alla i laget för ett härligt jaktår, nu är det bara 7 månader kvar så är vi ute igen!
Waidmannsheil och Ho-Rüd-Ho.