2018-11-23/25: Knäck o bräck

Ja, då var det äntligen dags. Som jag har längtat. Tog ledigt halva fredag för att komma fram till jaktstugan lagom till kvällen. Fredrik S., Fredrik S., Tobias, Roger och Björn var redan framme. Snälla nog hade de sparat på lite kvällsmat så jag slapp att få groggen på tom mage.
Kvällen blev väldigt mysigt, den gamla stugan värmdes upp till bastugrader och vi tömde några chips och godispåsar och lite annat innan det var dags att ge sig till kojan.
Sömn blev det inte mycket av för min och några andras del. Det räcker med att en av oss började öppna upp sågverket på full fart. Försökte med både öronproppar och hörselskydd. Det gick ett tag, tills det var för obekvämt och nja, sågverket hörs allt ändå.

Morgonen började med gott kaffe och dansk bröd. Torsten hade fixat så det gick ingen nöd på oss. Över en kopp kaffe gick vi igenom dagens upplägg med Torsten, id på hundarna hade vi fixat igår så det var bara att vänta in jägarna också. En efter en kom de danska jägarna in från vandrarhemmet några kilometer bort. Många kände vi igen från året innan, väldigt trevligt och det tyder ju också på att jakten och Torstens upplägg uppskattas. Passen fördelades snabbt, de flesta visste vart de skulle och kände marken väl. Tempen var kring noll, det hade kommit lite snö, helt perfekt!
Vi körde två såtar, föst i söder, sen en ifrån öster. Hundarna jobbade på och försökte få fram vilt. Vi hörde en del drev, men det blev enbart några rådjursdrev som buktade runt i såten. Tikka hittade gris längst upp i ett hörn som tyvärr drog längs med såtens utkant och självklart var grisen inte dum och drog ut till grannen. Så var det med det.

Det sköts ett rådjur för en av tyskarna, resten av dagen tillbringades med att kavla sig fram i halkig skog. Hundarna byttes ut mellan såtarna så det fanns några pigga att ha i varje, då terrängen slet. Tur att vissa av oss har förmånen att ha fler hundar. Får börja tjata hemma om att vi behöver en hund till. Det räcker helt enkelt inte med en som jagar. Det kommer ta några månader av permanent påpekande av nödvändigheten, så tror jag att det till sist kommer att gå. Antingen pga. att han har fått nog av mitt tjat eller för att han har förstått att det är så. Men, det är ett annat tema.
Vi bryter jakten lagom till kvällen. Vi hade uppe älg, ko med kalv och en tjur var det någon hade sett på sitt pass på ett härligt hygge.

Marken är helt underbar och otroligt vacker och dagen var rena njutning även om det inte blev så mycket vilt som följde med hem till stugan. Och danskarna är ett glatt folk, det tjötas och brötas på detta språk som är så underligt att man får knut i tungan och ögonen rullar runt ett varv om jag försöker mig på några ord. Så roligt hade vi när alla samlades runt det ensamma rådjuret på gårdsplanen.

Roger H. stackarn hade halkat på en bergsknalle, landat på bössan och slått sig rejält på ryggen. Han fick åka hem och vi hörde framåt kvällen att han fick tas in på akuten, några bryta ben i ryggen. Aj, inte undra att han hade ont, vi hoppas på snabbt bättring så han kan springa ut till skogen snart igen. Vi andra bytte om till finkläder och kvällen spenderades helt underbart i vandrarhemmet, omgiven av danskar, kanon mat, många skratt och tillräckligt med öl och gammal dansk att skåla med. Det är såna här underbara kvällar som sätter fast sig i minnet och jag kommer följa mig sen fram till sommaren att drömma sig tillbaka. Tack Torsten! Du ska veta att det verkligen, verkligen var en härlig kväll!

Natten blev ljuvlig för min del. Nog tyckte killarna synd om mig som inte kunde sova bredvid sågverket, så jag fick flytta ner till vardagsrummet i jaktstugan. Jag slocknade omgående, terriern bredvid, dock vaknade jag lika fort igen av att det var så gräsligt varmt. Elementet som vi på kvällen trodde att vi hade stängt av, var satt på max istället och ja, … det dröjde lite innan värmen släppte.

Morgonkaffet och brödet som dock hade förvandlats till tegelsten då vi glömde att at ut det från ugnen dagen innan gick allt ner, Torsten kom och vi gick igenom dagens upplägg. Vi började uppe i marken, hundarna skulle nästan gå på linje och kamma sig neråt, runda några berg och komma fram till mitten av marken. I samma såt hade vi gris i fjol så nog var vi förhoppningsfulla när vi startade. Något var intressant i alla fall, då hundnosarna gick högt i vind och kollade läget inåt. Ja, det du, vi hoppades. Vi skulle placera ut oss först innan passkyttarna skulle till sina pass, så att vi trycker ner viltet istället för att jägarna skrämmer upp det innan vi hade postat längs såten i norr. Bra tänkt och det visade sig stämma.

Inne i såten fanns dock inga grisar, rådjur var det hundarna hade i vinden. Några av tyskarna drog på långtur, några direkt ur marken, andra buktade runt. Min terrier var på vift med, jag fick då sällskap av Fredriks fina Quikki och vi klättrade upp på ett jäkla berg tillsammans. Mindes att min fick upp i det täta precis efter vi kom upp och ja, mycket riktigt så for Quikki upp, lätt som en plätt med fyrhjulsdriften och tanten i branten hade det svårt att få fäste. Hörde hur hon vrålade till och började driva. Ställde mig så gott det gick på en hylla, blev tillfreds med livet och att jag hade tagit upp mig så här långt. Tro mig när jag säger att jag nästan ramlade ner igen, men plötsligen flyger det ett rådjur halvt över mig, landar på samma hylla som jag, glor på mig lika häpen som jag glor på henne och hon fortsätter neråt branten. Famlade upp bössan och fick korn på henne, men jag hade henne bara bakifrån. Lika bra egentligen, låt geten gå. En upplevelse var det dock!

Under tiden hade min terrier hittat mig hängandes i berget och fortsatte uppåt där Quikki hade hämtat geten. Härligt nog så stod det ett till någonstans där uppe och så drar terriern iväg, härligt nog inåt såten. Efter en bra stund kommer ett skott och ett till rådjur ligger. Det är dock svårt att avgöra vilket djur det var. Quikkis drev hade gått runt berget och vänt inåt igen och strålat samman med Soras. Dessutom såg min Garmin ut som om ett barn haft kul med färgglad krita. Åtta hundars spår kors och tvärs över såten. Dags att radera spåren och börja om igen. Jag hade gått vidare under tiden och visste att min kommer tillbaka när något ligger, hittade Fredrik någonstans i skogen som väntade in sina hundar. Nu började luften går ur de flesta och det var dags att plocka några färska hundar för att ha som stöd för resten av dagen. Fredrik tog med Ettan och Rocky. En skäggig vorsteh samt en laika (tror jag det var). Dock var klockan redan mycket, slagen kalla och jägarna började frysa i sina pass.

Vi bryter, samlar ihop hundarna och samlas på gården. Där stod Casper, helgens hjälte. Kocken som fixar bästa maten ute över öppen eld. Helt otroligt vad gott det smakar och jag vet inte hur han bär sig åt. Jag fixar inte något som ligger i närheten hemma i mitt fina kök och där står han med ved och en stor gryta, inget rinnande vatten och inget kök. Och ändå, så himla gott! Vi fyller magar, tar några sista kort, pratar lite och sen var det att tömma stugan och ta farväl.

Hoppas vi ses igen, tack alla och tack Torsten för en underbar helg!