2019-10-13: Ensamdag vid norska gränsen

Jag har lyckan att få arrendera en underbar liten bit skog på denna jord. Ett litet paradis för mig och mitt osläckbara sug att vara ensam i en orörd skog. Ensam med min hund, sinnen från staden byts mot något som sitter djupt inne i var och en av oss människor. Det gäller bara att låta det komma fram. Det är just här uppe i denna skog mot den norska gränsen som det går som allra bäst för mig. I flera timmar möter jag ingen kotte, mossa och skog luktar annorlunda här uppe och upplevelsen eller känslan att var långt bort från allt infinner sig varje gång och ger en lugn över min ibland stressade själ. Idag var det en sådan dag. Hundarna och jag tog oss en långtur ”på fjället”, Sora fick springa av sig ordentligt och fick två helt underbara drev till stånds. Jag hade visst med mig bössan och hade jag kunnat dela på mig, hade jag besatt generalpass nr. 2 också, för där gick det genom, två gånger. Men, det är ju inte det som utgör min lycka utan det är just det att vara ute, se mina hundar glada och få lugna mina egna sinnen.
Efter fyra timmar tog jag en macka och kaffe, hundarna fick hälften och så körde vi hem. Lyckliga och laddade inför veckan.