2019-10-23/24: Älgjakt

Vi bestämde redan i fjol att vi skulle senarelägga älgjakten, då de visade sig att älgarna med viss regelbundenhet saknades helt i området under just de förta veckorna i oktober. Nog för att de är lite längre ner mot åkrar och andra betesområden för att sedan dra sig upp mot ”fjället” när frosten kommer. Mycket riktigt var det ett klokt beslut.
Jag hade packat bilen med allt man behöver för några dagars jakt, hundar fick självklart åka med, även om vi nu har en duktig älghund i laget som sköter jobbet. Men vad är man utan sin hund? Dessutom så brukar jag ha med en eller båda i passet. Speciellt Sora är väldigt bra att ha med. Hon har varit med i pass ända sen hon var liten valp, hon sitter stillt och lugnt och spanar. Hela tiden. Så kan jag slappna av lite då och då eftersom jag ser på henne om det är något hon har i näsan. Hon känner älgen långt före mig och jag kan lugnt göra mig i ordning. Det har visat sig redan flera gånger vara ett lyckat koncept för mig. Speciellt då jag efter några timmar sittande i pass får tröttheten på mig och brukar slockna lite, då och då. Ja, tyvärr. Då är det skönt att ha en hund som vakt.
De gånger som det kom älg i pass, stelnar hon till, håller tyst och bara stirrar. Mycket praktiskt.
I år tog hon även det med camouflage på största allvar: i ett av passen hade vi lagt granris runtom. Hon tryckte sig igenom ”risväggen”, hittade en öppning och så stack ett terrierhuvud ut ur granriset. Hon är för rolig hon.
Men, tillbaka. Jag sov över hos markägaren, vi hade en rolig pratkväll långt in till sena timmar, drack varm choklad och när jag till sist gick ut i det kompakta mörkret för att kissa hundarna, hörde jag den porlande bäcken bakom huset, där bävern håller på, vinden drog genom granarna mot skogen. Det är rena livskvalitet på högsta nivå. Där ute i mörkret, lyssnande på naturens puls, hade jag kunnat stå i evigheter. Samtidigt var det skönt att krypa ner i säcken, en hund vid magen, en vid kudden, så sov vi som kungar. Nej, bättre!
Samling kl. 6:00 för genomgång och resa mot passen. Vi blev sex skyttar plus Johan med gråhunden. Vädret var helt perfekt, lagom vind, lagom fuktigt, lagom kallt. Första såten gick vi dock tomt, omfördelning och nya tag. Gråhunden fick upp men tyvärr gick det ur marken. Som tur är, så är hon rätt kort i att följa efter. Mycket bra, för vi fick tillbaka henne rätt fort, kunde byta såt och starta igen.
Nu blev det full pott. Eller ja, vi har en vuxen och kalv på licensen, det blev en kalv. Men en fin sådan och det var en väldigt spännande jakt då jag satt perfekt mitt i händelsen! Älgko och kalv gick runt oss vid sjön och över mossen och följde gamla invanda vägar verkar det som. Hon kom förbi grannpasset, där kalven blev liggandes. Hade inte grannen lyckats fälla, hade de kommit förbi mig i mitt fina torn. Så otroligt spännande och härligt med bra hundarbete!
Vi bröt för dagen, drog fram älgen och hade en härlig stund efteråt tillsammans med några öl och härligt snack. Det är så det ska vara!
Jag tog med en bakklöv hem till markägarens gård för att dra ett spår till Sora, men mer till detta i ett separat inlägg.
Efter kvällsmat, kalops med potatis, lagat av min underbara Ivan och ett glas varm choklad var det dags att knyta säcken för morgondagens jakt. Samling lika tidigt, dock motivationen stannade nog i sängen, då det regnade hela dagen. Hunden fick upp i första såten, men det kom inte i pass. Till lunch blev det pytt i panna ur stormköket och nya tag därefter, men tyvärr fick vi inte riktigt ihop något. Hunden hade något i näsan och jobbade enveten med det, men det blev en spårning rakt söderut så vi fick anta att älgarna under natten hade vandrat iväg. Blöta och lagom frusna bröt vi på eftermiddagen, samlades för en sista snack innan hemresan.
Tack för två trevliga dagar i underbar gemenskap i härliga skogar.
Bjuder på några bilder. Terriern i sin camoflage, mig i ösregn och sen två terrier som har var sin åsikt om vems vetebrödet är. Ha det gott och lycka till i älgskogen.