2019-11-09: Med älgen över mossen

Idag hade jag tänkt att bara gå över marken och spåra lite älg. Men självklart skulle terriern få vara lös och ha kul i skogen. Bössan låg kvar hemma, lite synd, då hon levererade en bock i knäet på mig efter ett fint drev, men så är det. Efter att vi hade gått över en stor del av marken utan några älgspår, kom vi längre upp mot en stor mosse. Såg direkt på min gamla blinda Svante att han fick älg i nosen. Det är i princip bara älg han är intresserad i numera. Tyvärr, tyvärr så är han ju pensionerad från jakten, jag sörjer honom verkligen och hade önskat att vi hade fått fler år i jaktskogen tillsammans. Men, även det är som det är. Han drog iväg, Sora självklart en bra bit före honom, ivrigt väckande. Jag följde med en bit för att se vad det är de hade hittat och ja, så klart stannade jag framför en lega så småningom. Då vart det bara att sätta sig i mossan bredvid och vänta. De skulle gärna få ha lite roligt, speciellt min blinda krigare. Han har självklart GPS halsband på, så han inte går förlorad. Sora hängde i en bra stund, släppte, sprang tillbaka i sitt spår och stötte på Svante. När hon väl hör honom ”driva” (ja, han brukar skälla fint i löpan, även om det går långsamt framåt för honom), vände hon och körde en bra stund till. Älgarna, det måste vara ko och kalv, av klöven att tolka, drog längs och över mossen och fortsatte en bra bit till. De stannade till då och då, hunden sprang väl runt då och skällde, innan de fortsatte. Efter 20min bröt hon och kom åter i sina spår. Stackars Svante var fortfarande ivrigt i framfart men hade inte ens kommit halvvägs än. När Sora väl var tillbaka hos mig, följde jag i hennes spår framåt för att möte upp min blinda terrier när han väl behagade att sluta. Vid markgränsen stannade jag och fick vänta en bra stund innan han väl kom tillbaka. Sora hade väl tråkigt under tiden och sprang mot älgarna ännu en gång, förbi Svante som var på väg tillbaka.
Med andra ord, en rätt så underhållsam dag hade vi tre, det blir ju aldrig tråkigt med en tysk terrier.
Ho-Rüd-Ho