2019-11-23: I vildsvinsmarker - En Bohusjakt

Härligt, det var dags igen att få följa med en gammal arbetskollega som har underbar mark ute vid Sotenäs. Det är mig en stor ära och glädje att få komma och släppa hund här, det finns chans på allehanda viltslag här. Från muffelfår till dovhjort, gris och rådjur. Men att ha turen med sig att dessa finns på marken just den dagen man tänkt sig jaga, är ju en hel annan femma.

Jag blir många gånger lite lätt avundsjuk på alla dessa jakter i södra Sverige med en vildparad som heter duga, medans vi är lyckliga om vi får med oss ett rådjur hem från skogen. Ja, tillgång på vilt är väl lite glesare här och desto roligare och lyckligare blev vi idag att en liten lagom stor gris och ett rådjur fick följa med oss hem.

Samling kl. 8:00 på gården mitt i marken, de flesta av skyttarna kände jag väl igen och det blev en trevlig pratstund innan vi ens kom iväg. Sora var ensam hund i såtarna idag och ja, ni kan tänka er, jag blir allt lite nervös över det, även om jag vet att hon gör sitt jobb med bravur, men har man ingen hund som backup bredvid eller en annan hundförare med sin, så hänger ju allt på min lilla råtta. Men, det skulle visa sig att hon gjorde bra ifrån sig.

Vi fick klättra upp för ett rejält berg för att börja såten uppe vid ett stenbrott. Här ligger det väldigt gärna rådjur och solar eller håller utsikt, så även idag. Hon fick upp, drev det fint ner för stenbrottet, förbi gamla smedja och inåt såten. Det small, men hunden fortsatte med det andra djuret, det var två som kom. Hon höll i ca. 20min och återvände perfekt tillbaka till mig. Vi kunde fortsätta och jaha, där väckte hon igen och fick igång ett nytt drev, som buktade lite på grannmarken innan det sprang söderut och rundade sjön.

Hon bröt lagom vid sjökanten och började med nåt som jag inte riktigt tyckte om: sprang längs med sjökanten och sökte av vassen där. Under tiden hade det smällt ett skott och en liten lagom matgris låg kvar. Terriern fick tyvärr aldrig upp spåren ute i vassen, kom tillbaka inåt såten, hittade mig och vi försökte hitta de grisarna som hade gått där en timme innan. Men det var väl en hel flock och hon redde inte ut åt vilket håll det gick, det var spår överallt. Till sist så verkade det att de hade gått neråt sjöns norra kant och sprungit ur såten. Hon spårade en bra bit längs sjön och längs en ås och utåt utan att skalla, ja, då vart de långt borta, grisarna. Vi fick rapport senare att det var ca 10 styck som passerade grannlaget, kommande från vårt håll. Synd, det hade gjort henne gott att få jaga gris, men det är som det är och jag kan vara glad att hon fick jobba så fint idag.

Vi bröt såten, jag och terriern fick skjuts med fyrhjulingen tillbaka till gården. Jag på säte, hon och grisen på släpet. Det tyckte hon dock var onödigt, men det gick snabbare än att gå hela vägen. Vi avslutar dagen med obligatorisk korvgrillning och berättelser över allt som sågs. Muffelfår och dov fanns inte med idag.
Tack för en underbar dag och tack för att vi fick komma!
Waidmannsheil, Ho-Rüd-Ho