2019-11-24: Fasaner i moderna jordbruksmarker

Någon här i området som vi bor i har nog satt ut fasaner. Det händer att vi då och får se en färgpräktig fasantupp stoltsera längs en åkerremsa. Allt för ofta är det dock längs dikeskanten och vägen som han går och det gör mig ont i hjärtat, för man vet ju hur det kommer att sluta. Vi har tidigare fått se påkörda fasaner på vägen, ett elände, dessa vackra fåglar. Men, så länge åkrarna höll med foder och i år förblev de i träda och bar gott med mat till rådjur, älg, gäss och ja, fasaner. Det var en härlig blandning av växter som hade växt upp under våren och sommaren, rester av det man tidigare sått. Men självklart behöver en åker plöjas för att brukas till nästa säsong och nu hade bonden gjort det för några dagar sedan. Det märktes direkt att djuren ändrade beteende. En fin get blev påkört när hon väl ville ta sig över vägen till åkern som ej var plöjd och fasanerna verkade som om de nu saknade skyddet i det täta som fanns på åkern innan ”avverkningen”. Så även de sökte sig längs remsan vid bäcken och försökte komma över vägen till andra sidan med maten. Det slutade dock inte väl för en fasan höna. Jag var på väg hem från skogen och dagens jakt och fick se denna vackra fågel ligga mitt på vägen. Funderade varför man f..n inte kan stanna och plocka undan? Är det verkligen inget att fundera över och istället veta att fågeln kommer köras över om och om igen, liggandes mitt på vägen? Jag vände, stannade vid busshållplatsen och hämtade hönan. Hon var varm än, så nog hände det inte så länge sen. Funderade på att kanske ta tillvara av bröstet, men fick tyvärr ge mig då jag helt enkelt inte kan hantera fågel. Har aldrig gjort det och det skulle nog bli rätt så klumpigt om jag försökte flå och få ut bröstfilén.
Jag tog med henne, la ut henne på vår gräsmatta och hämtade terriern. Hon har inte träffat på fasan hittills, så nog skulle det vara intressant att se, hur hon reagerade. Jag släppte henne en bra bit ifrån fågeln, hon fick syn på något som ju inte brukar ligga där och med raketfart var hon framme och nosade. Jag visste att hon inte är bytesmedveten alls så jag har inte förväntat mig att hon skulle ta med fågeln. Men jag ropade på henne, hon tittade, tog fågeln i truten och bar in den ända in i huset. Den skulle bara följa med! Nog luktade hönan gott!
Senare på dagen var vi då tvungna att gå ut till skogs och lägga ut fågeln under några buskar, innan kråkorna och skatorna tog den. Passade då på att lägga ut fasanen en bra bit i skogen, skicka ut Sora på en apport och se. Jag har tyvärr missat att träna henne målmedvetet i apporten, men idag passade det damen att springa och hämta den, för henne rätt så stora fågeln.
Nå, nu får jag hoppas att de andra fasanerna klarar sig från bilarna och rävar, så de kan bygga upp en fin population. Även om vi ej har fågelhundar eller ens jakten här, så är dessa fåglar en fröjd för ögat! Levande.
Waidmannsheil.