2019-11-30: Bohusjakten

En uppföljning av de underbara jakter vi haft tidigare med stort hopp om att få upp vildsvin. Jaktlaget hade fått bilder från kameran under veckan som visade ett gäng något mindre grisar, precis förbi brun-gris-stadiet. Då och då fanns även en större svart klump med på bilden så nog fanns det chanser. Vi hade fixat i ordning cykeln och alla väskor vi skulle ha med kvällen innan. Det känns alltid som om man verkligen håller på att flytta. Fredrik var tvungen att hänga med och cyklar längs dreven och finnas som säkerhetsvakt ifall drevet går över vägen, tyvärr en rätt så stor hög trafikerad väg med dålig insyn till dikeskanten.

Samling och sedvanligt prat i den varma jaktstugan, solen hade än inte gått upp och det lockade inte något större att ge sig ut, egentligen, då termometern hade gått ner till minus 10 när vi rullade in på gårdsplanen. Vi visste dock att solen skulle komma fram idag och då blir det ju varmare med en gång. Fick vi bara hoppas, att man fick sig ett pass på solsidan och inte bakom en klyfta med vinden rakt på.

Första såten fick bli ett mer eller mindre kortare handdrev som följde i yngelskog längs vägen. Fredrik fick gå med blinda Svante i lina och Anders hade sin jaktlabbe med som fick uppgiften att stöta fram det som finns. Idén med Svante var att jag är till hundra procent säker att han hade markerad gris om det hade funnits någon längs vägen. Han brukade vara bra på att ”veta” om det finns vilt eller inte och speciellt älg och gris. Rådjur är han numera helt ointresserad av. Alternativet hade varit att en annan passkytt hade gått och klappat. Mycket bättre med Fredrik som ändå inte sitter i pass med bössa och Svante som säkerligen har bättre nos än oss. Sagt och gjort och jag hade tur och fick mitt pass på solsidan. Tyvärr så fanns inget alls i den lilla såten, troligen ett rådjur som drevkarlarna stötte fram, men det kom inte i pass någonstans.

Åter samling och ny passfördelning. Fredrik bytte vinterkängor till cykelskor, fick låna en kollegas Astro-handenhet för att kunna följa Soras rörelse i skogen. Tyvärr så är jag inte helt nöjd med Wehunt-pucken än. När den fungerar, gör den det bra, men ibland så kommer det inte alls några spår eller med jättedålig eller ingen uppdatering. Så det systemet har jag inte större förtroende för och använder det bara som en backup om Garmins Astro skulle strula, något som inte hände en enda gång på 10 år. Tror det säger en del.
Jag fick vänta tills alla satt i pass, en stretande och skakande terrier i koppel. Vi började med att gå tillsammans med en annan passkytt som jag sedan skulle ställa av uppe på berget som bakpass. Vi gick en liten bit till och väntade på klartecken. När jag väl hade släppt henne, for hon utan att blinka iväg, mot sjön, upp mot en ås, gjorde fina sökrundor där uppe och fick upp, ca. 300m ifrån mig. Det blev ett helt underbart drev. Så himla perfekt, det buktade, gick förbi flera passkyttar som dock inte kom åt, verkade gå utåt, men kom in igen, gjorde två fina bukt längre in i marken och äntligen kom då skottet. ”Rådjuret ligger” – Grattis och Waidmannsheil.
Lycklig hund var ca 4min efter, drev fram, luggade en kort stund och återvände i sitt spår. Helt perfekt. Jag behöver inte gå och hämta henne för att hon hänger och flänger i ett fällt byte, nej, hon släpper det och kommer tillbaka. Jag hade under tiden inte rört mig mer än några meter och började frysa, nu var det ju ända ca. 25min drev och så hennes återgång på det, det är lika med kalla fötter.
Väl tillbaka fortsatte vi vår vanliga runda. Dock fanns inget att hitta. En av skyttarna längst upp mot mossen hade, precis när han hade postat sig hört några grymtningar och sedan hur grisarna tog sig över mossen och bröt genom den tunna isen. Jag och terriern kom ut dit så småningom, hon hittade spåren av grisarna, hur de hade rört sig från åsen ner och inåt marken, vänt där i slyet framför skyttens om just då höll på att skjuta rådjuret och dragit över mossen. Så de var väck, det kunde vi bara konstatera.
Synd, då det hade varit en underbar chans för Sora att få jaga grisar. Tyvärr så har vi ju knappt eller ja i princip inga alls på de marker vi annars jagar på, så vi får hoppas på att få släppa i grismarker. Men, det är inget att göra åt, gick de ut, så gjorde de det. Punkt.
Nu var nog alla lagom sugna att bryta, vi tog med rådjuret till gården, det omhändertogs och snart var det glöd på grillen och korvarna satt perfekt en så här perfekt vinterdag.
Stort tack för ännu en underbar jaktdag!
Bifogar ett litet skärmklipp från Wehunt. Just här ute finns det väldigt bra täckning och därmed även relativt bra uppdatering på mobilen, nästan så att man kan följa hunden ”i realtid”. Lite skämtsamt dock, om man jämför med Garmins Astro, som alltid fungerar. Men just här ute fungerar WeHunt-pucken, som ni ser så är det ett grönt spår över hela tiden hunden vart iväg. Och därmed fanns det inte heller någon fördröjning fram till mobilen, med andra ord: mycket roligt att det går att se vart hunden är. Finns andra jakter där jag bara vill slänga Wehuntpuken i backen. Det händer ingenting, uppdatering efter 14min och ja, det har jag ju f…n ingen nytta av.

Ho-Rüd-Ho, Waidmannsheil.