2019-12-01: Rådjur i knäet

Idag bar det av till marken vid Lysekil. Vi blev bara tre som var sugna att komma ut idag, men ibland är det nästan bättre eller minst lika bra. Eftersom terriern vart iväg bra igår, så bestämde vi att hon ska få gå en mindre såt, sen skulle drevern få komma loss. 
Släppte henne uppe vid toppen under kraftledningen och gick inåt, västerut. Hon söker bra och få upp i slänten nedanför mig. Under tiden undrar den ena passkytten, hur det går och plikttrogen som jag är, greppar jag mikron till radion och börjar babbla om att ”ja, hon har hittat något men ej fått kläm på det än, ju …. Ja.. ” bla bla blubb. Ni vet. Tja, eller inte om ni tillhör den avdelning jägare som vet hur man beter sig i skogen när ens hund väcker. Håll truten, gör dig beredd och babbla för f…n inte i radion.

Så jag stod där, laddat och klart, egentligen, men svarade i radion, när två rådjur kom springandes rakt mot mig. Självklart hängde bössan på axeln, jag försökte få ner den och till en anläggning men självklart ser rådjuren mig och hinner fint passera på femtio meter innan jag ens hade uppe bössan. Någon minut efter kommer då min hund, glad skällande. Satan. Jag hade fått en underbar chans, rådjur rakt i knäet! Nära håll och de sprang inte så himla fort heller. Nej, det var ju megaklantigt och jag måste erkänna att jag verkligen grämer mig för detta och hoppas att jag har lärt mig läxan. Stackars min lilla hund fattar nog inte hur jag kunde strula till det så och drev ett fint drev, som buktade lite uppe vid åsen innan de satt av norrut. Ett av djuren passerade den ena men det var för drygt håll. Sora släpper lagom när det bar iväg för långt och kommer fint tillbaka, via en lite annan väg dock men hon kom tillbaka.

Kopplade henne då jag tycker att det nog räcker med detta, hon ska inte behöva ta ut sig för mycket utan nu ska drevern ut. Mycket riktigt, ett smart beslut att inte vänta för länge med att släppa henne. Hon hittade en löpa och hängde i i två timmar. Drevet passerade mig flera gånger på 50m, men antingen var det för mycket sly i vägen som skymtade rådjuret, eller lite för långt för min smak eller så såg jag aldrig något då det inte kom ur yngelskogen. Till sist så fick väl rådjuret nog och gav sig på långfärd, drevern efter och det hela slutade med att vi fick bryta, då drevet buktade långt in på grannmarken. Hon gav sig inte, lilla drevern, utan fortsatte och fortsatte. Ja, så är de ju, drevrarna. Men ytterst vackert att lyssna på och står man mitt inne i ”buktområdet” så får jag allt upp adrenalinet och känner pulsen av en underbar jakt.

Vi fick till sist åka iväg och fånga henne, hon hade kommit långt på efterkälken och rotade runt i samma område en lång stund. Tur det, för då hade Rickard möjlighet att kasta sig på henne. Tror dock att hon tyckte det var rätt ok i alla fall, då hon var rätt så trött.
Nöjda och belåtna att drevern var tillbaka, tar vi fram kaffetermosen och smörgåsarna för en trevlig stund tillsammans.

Även idag fungerade Wehunt-pucken bra. Inga fördröjda leveranser av hundens position till mobilen. Dock märker jag att den tappar batteri rusket fort, trots att pucken inte är gammal och nyladdad är den nere på 60% efter knappt 1,5 timmars användning. Knepigt. Svårt att skicka, tar GPS-en så mycket energi eller vad är det som suger?
Ho-Rüd-Ho.