2020-04-27: Det här är Max

Fick ett sms av Manfred i Tyskland idag. Bifogad fanns en liten bild med titeln: ”Das ist Max!” (Det här är Max). Bilden visade en liten söt hundvalp, mycket ljus och SLÄT! Oops hann jag tänka. Min dröm av den perfekta tyska jaktterriern är ju Sora: Lagom sträv, med skägg. Mycket ljus, inte för svart. Jag tycker egentligen inte om släta. Men det jag såg var mera en slät tysk jaktterriervalp. Ertappade mig att jag tog fram lite bilder av Sora när hon var valp och visst syntes det en påbörjan av lite flummigt skägg. Men Max då! Samma ålder och inte en tillstymmelse till skägg! Får erkänna att jag blev något besviken. Jag vet, det låter hemskt, men ögat ska ju också ha sitt. Efter några timmars fundering om jag verkligen vill ha en valp som är slät och inte alls det jag anser som en perfekt tysk jaktterrier, så kom jag fram till det enda vettiga: Han är en jakthund och ska i första hand jaga bra. Som nästa viktiga punkt är det att han ska vara trevlig, sen kommer väl utseende någonstans längre bak. Hans förälder vet jag jagar super, hans morfar Ivan vom Pahlsteich är en eftertraktad avelshanne och har vunnit en hel del tävlingar inom tysk jaktterrier. Båda föräldrar har självklart gått alla avelsprov och mera därtill. Manfred är moderklubbens president i Tyskland så nog vore jag helt dum i huvudet om jag hade tackat nej till en valp med perfekta gener bara för att jag vill ha sträv? Nej! Dessutom blev det mer och mer att jag tyckte att det är en rätt söt liten krabat, men det är väl alla valpar, egentligen. Så nu väntar vi på att lille mannen blir gammal nog för att få alla nödvändiga vaccinationer, hans import stamtavla är redan utfärdat. Endast köpedatum kan vi inte skriva på. Tyvärr så är allt lite beroende på pandemins utveckling. Jag hoppas innerligt att jag slipper karantän i Tyskland och kan köra ner till södra Brandenburg för att hämta valpen. Vi har även planerad att släppa Sora i tyskt grishägn. Jag ska ändå tillbringa tiden ute i mina föräldrars sommarstuga mitt ute i buschen. Där finns ingen människa att träffa, bara skog och det passar mig ju alldeles perfekt. Synd att jag nog inte komma kunna träffa min familj något större, men det får vi ta igen när allt har lugnat sig. Nu räknar jag dagar för att hämta honom.