2020-05-17: Spår: Torrblod+spårläggarskor

Det var ju en hel månad sen jag la ett spår sist. Det är mycket på jobbet och ja, det är allt skönt ibland att inte göra för mycket, men idag plockade jag fram två rådjursklövar, satte fast de i spårläggarskorna, blötte upp lite torrblod och körde ut till skogs. Det blåste rejält och tyvärr så kunde jag inte ta hänsyn till vindriktningen under läggningen, då det helt enkelt fick bli som det blev. Många vinklar, över åker med vass, lergropar och branta berg. Mossa och viltstigar, ja hela paketet förutom bäckar och berg i dager då. Det fick ligga i 6h, vart mycket torrt och 10grader.
Hon tog an spåret perfekt, följde delvist parallellt med spåret, självklart, då vinden hade blåst bort doften. Några vinklar sprang hon förbi, men rättade till sig själv, och detta mest när det var öppen landskap. Inne i skogen tog hon vinklarna perfekt.
Tänkte lura henne lite och la spåret längs några viltstigar som det sen hoppade av. Och ja visst, hon fortsatte i stigen vid några tillfällen men kom även här på sig självt, förutom en gång där jag efter det att jag tyckte det hade gått för långt, ropade in henne och vi tog omtag.
Märker även att jag själv inte är 25 längre och fick stanna henne ett antal gånger i de branta backarna. Det har vi ju tränat en hel del på, att kunna ta en paus, stanna i/bredvid spåret, andas och fortsätta. Gick fint idag med.
Hade vid något tillfälle gått fel och hamnade direkt vid ett stup. Fick då gå tillbaka och ner på ett lämpligt ställe. Konstigt nog så märkte jag aldrig att vi gick en återvänd, hon tog nog rätta avfarten direkt. Ok, bra då.
Väl framme vid slutet tänkte jag skoja till det lite, släpper linan och säger ”Sök-Apport”. Mycket, mycket bra, hon tar sig fram till klöven, tar upp den och kommer tillbaka till mig med den. Tack så mycket! Hon fick några köttbullar och nöjda kunde vi återvända hem.