2020-05-24: Spår: Spårläggarskor+Torrblod

Japp, dags igen. En perfekt dag egentligen: lagom värme, 14 grad, fuktigt, det hade regnat under dagen och inte för mycket vind. Eftersom jag själv älskar att lägga och gå spår med hund, blir jag alltid redigt taggat och försöker lägga in lite jux och klurerier för att ge hunden möjlighet att utveckla och utforska nytt. Det var alltid en ren fröjd med Svante som verkligen älskade att spåra. Je svårare desto bättre, han lärde sig nytt och blev smartare med varje spår som han klurade ut. Sora tyvärr är lite mera ”nä, känner inte för det idag” ibland. Så det är alltid med blandade känslor som jag starta ett spår med henne. Kommer hon strula eller tycka det är kul?
Idag var väl mera en sån dags om hon inte tyckte det vart så väldigt viktigt att gå spår. Hade jag inte snitslad noga, hade vi gått fel. Hon var på några ställen ”stensäker” (!) att hon skulle åt ett visst håll och jag hade glatt hängt med om jag inte hade sett mina snitslar. För Svante behövde jag inte snitsla mer, han gick inte fel.
Men damen är en annan hund. Det blev 800m, vi korsade en grusväg som det åker en del bilar på, gick i stort sett genom storskog och mosse. Jag skvättar lite blod då och då och droppar det på klövarna för att gå vidare. Jag tyckte, det vart ett trevligt spår. Men ja, det är som det är, hon är ingen maskin.
Brukar ha med mig både Astron och Wehunten. Men beroende på om Wehunten har kontakt, så ser jag antingen jättebra eller ingenting. Mest egentligen ingenting då jaktmarkerna ligger mer eller mindre utanför masternas räckvidd. Synd. Men idag så funkade det bra.