2020-juni: Max kommer hem

Tänkte bara sammanfatta några veckor med bilder. Nu är Maxli äntligen hemma. Allt har gått bra, över förväntan faktiskt. Vi spenderade några dagar ihop i föräldrars sommarstuga, lärde känna varandra och reste tillbaka med bil och färja till Sverige. Sora var med mig ner till Tyskland. Hon var rätt sur till en början och jag fick vara med att se till att lillen inte blir allt för tuktad. Men vi tog några korta promenader i skogen alla tre och det gick snabbt över. Max är en absolut underbar liten själ. Så vänlig och på något sätt speciell. Han drar upp läpparna som om han snusar. Då visar han sina små fula valptänder och i och med att han drar upp näsan så högt att det blir fullt med rynkor, så låter han som en mops med andningsbesvär. Jag skrattar allt gått om detta!
Sen består dagen mest av att låta honom sova, ge honom mat och snabbt ut på gräsmattan och kissa. Ja, ni vet.
Han är en riktig mag-kliare, något som jag annars bara känner igen från mina tikar. Svante, min första hane, lägger sig inte gärna på ryggen för att låta sig klias på magen. Max däremot: upp med benen och snoppen i vinden. Så jäkla söt. Lägg till att han drar upp läpparna och snusar, så har du en redig bild på vad han är. Ibland. När han är full i fan så drar och sliter han i Sora. Det går rätt hårda tag får jag säga, hon har redan några hål i halsen och öronen men hon har slutat säga ifrån utan verkar tycka det är roligt att ha en lekkompis. Jag har alltid tyckt lite synd om henne när hon försökte uppmana Svante för lek och han bara surt svarar med att hon ska låta honom vara i fred. Inte ens under tiden han såg var han mycket till lekkamrat. Sora fick visserligen hänga i hans öron med och dem gånger hon bet honom i pungen blev det allvarligt men senare, när hon hade passerat valpstadiet, ville han inte springa runt och jagas på gräsmattan, hur mycket och hur gulligt hon än försökte få igång honom. Så det känns väldigt roligt att dessa två nu verkar ha funnit varandra.
Vi hade låtit Svante vara kvar i Sverige, så jag hinner lära känna Max och få honom ihop med Sora. Väl hemma var det första vi gjorde: gick en promenad. En redig sådan efter vår långa resa hem. Det gjorde gått och är nog det enda vettiga man kan göra för att introducera en ny hund i flocken: ut från reviret och gå.
Vi har hittills inte haft några som helst problem. Max leker med Sora och låter Svante vara. Jag tror att Max tycker att Svante är något suspekt. Han beter sig ju konstigt, går knepigt och i väggar, dunkar rakt in på honom och murrar surt när Max uppmanar till lek. Lika bra att låta honom vara. Så är det nu och det känns väldigt bra.
Nu har jag haft med Max den första veckan på jobbet. Han skolades in lite sakta med många promenader fint ”kissvänligt” fördelad över arbetsdagen. Han ligger stillt och fint i sin korg och när vi är ute på kyrkans berg i stan, släpper jag båda hundars koppel så de kan leka av sig rejält. Efteråt ramlar valpen ihop i korgen och jag kan jobba några timmar innan jag behöver bära ner honom igen och Sora behöver ställa upp som ”häng-i-trasa” åt honom.
Med andra ord: juni månaden har gått alldeles underbart och vi har våran lilla Maxle hemma nu. Jag ser framemot att få vara med honom i sin uppväxt och få se honom bli en fin jakthund. Och ja:  vissa tendenser för att bli en redig jakthund finns redan (…).

Sora delar snällt sin pinne med Max.

På stora havet norrut: Max på färjan Rostock-Trelleborg.

Jag hade bokat kajut så vi kunde vara lite i fred. Och även hålla oss för oss själva. (...). Max sov gott i kajuten trots allt konstigt ljut och motordån.

Resan på färjan tar ca. 4h. Så vi fick gå upp på däck med jämna mellanrum för att kissa (det fanns en hundtoalett) och ja som man ser, dra i Sora vart man nu än får tag i.

Max första steg på svensk mark: stranden i Trelleborg. Där fanns det en hel del kaniner att bli galen på.

Jag hann inte packa upp väskan innan lille skiten hade gått in för att gräva/tugga/sova.

Max är en alldeles underbar liten hund. Jag är såld. Även om han blir släthårig. Ha ha.  Välkommen hem min lilla Max, världen är din.