2021-01-06: Vildsvin på Västkusten

Då ingen av de andra i jaktlaget kunde eller ville, så åkte jag ut själv med vovvarna. Skam den som ger sig. Marken är belägen på väg mot Lysekil, tyvärr lite väl nära den stora vägen som går från Hallinden mot Lysekil, men kors i taket så har inga drev hittills gått över ännu. Jag brukar dock ta det säkra för det osäkra så klart och släpper längst inne i marken.
Parkerade bilen vid bäverdammen, kopplade upp mig och vovvarna på all vår tekniska utrustning och gick iväg. Sora skulle få först eftersom henne kan jag kalla in om det skulle komma för nära den stora vägen. Hon drar iväg in i en tätning av gran. Blir väldigt ivrigt och skäller djupt där inne. Det rör sig sakta, sakta upp för det branta berget, står stilla där i kanten, kryper vidare upp för en ravin och står stilla igen.

Hon bryter efter några minuter, precis som hon brukar göra (…), jag uppmanar henne att gå på igen och hon drar iväg igen. Det blir högljutt där hon slutade och det står fint där innan det drar iväg upp på berget, tvärs över och ner i ravinen på andra sida, in mot grannen. Jag kollar runt där hon tog upp, det var inte det lättaste då det är så jäkla tätt där. Så det fick bli på ett ställe där hon hade kommit ur planteringen och dragit upp för branten. Jaha visst. Där fanns det gris spår! Härligt och skit skoj för henne att fått jobba på dessa. Hon är så där underbar lagom på det, får ut de utan att skadas. Hon är nog inte den vassaste och det har hänt att hon inte fått loss grisarna när de tryckte för hårt i sina legor, men hellre det än att få hem en uppsprättat hund. Och idag fick hon ut de ur planteringen. Synd att hon bryter så lätt men samtidigt gör det ju att grisarna stannar lite extra i marken när hon släpper. Just hennes sätt är väldigt lämpligt på den andra lilla jaktmarken vi får släppa emellanåt. Det har skjutits en del grisar där efter hon har varit av och på de i omgångar och på så vis vallat runt de istället för att vara för stressande och skicka iväg de spikrakt ur marken.
När hon väl var tillbaka bestämde jag mig dock att inte släppa Max på det här nu eftersom grisen ändå hade gått ur marken och risken fanns att den bara skulle sticka på långfärd och kanske över vägen. Han fick sura och gå kopplat med mig och Sora vidare in i marken.
Där kom han loss, sökte något så där fantastiskt bra, hittade ett rådjur att driva på och jobbade fint i drevet i ca 15minuter innan han bröt och kom tillbaka, perfekt återgång, där kan jag inte klaga heller.
Vi fortsatte en stor runda till så han fick springa ordentligt innan det var dags att koppla och åka hem.
Bifogar ett foto på Astron med Soras gris jobb vid branten samt en bild på grisstämpel. Kanske inte syns men det är grisfötter som tryckte ner i marken där. Haha.
Ho-Rüd-Ho.