2021-01-23: Ett rådjur till frysboxen

Ibland är mindre mest. Idag fick jag med mig två skyttar bara, okända i marken. Jag placerade de i de för mig mest heta passen, en på en kulle intill mossen och en i en liten ås mellan mossarna. Båda passen har visat sig att vara typ generalpass i alla fall de gånger som jag bara släppte hund. I 9 av 10 fall gick drevdjuren genom dessa pass så jag hade noga lagt in de på kartan. Sen är det ju ofta så att dreven beter sig något helt annorlunda när det sitter skyttar och speciellt eftersom dessa har gått genom marken för att ta sig dit. Så jag bara hoppades och det var en chansning att placera de där.

Vädret var alldeles perfekt, vinden lagom, temperaturen lagom, knappt nederbörd, bara allmänt fuktigt i luften. Nästan lite som höst istället för vinter som det egentligen skulle vara.
Jag började med Max i nedre delen av marken, han sökte fint, hittade och drev. Dock för kort och därmed hann djuret aldrig drivas fram till de passen där jag satt mina gubbar. Vi får hoppas att han kommer bli längre med åldern och med erfarenheten. Efter vi har gått över halva såten blev det byte av hund. Min goda Sora som kan sin grej.

Sökte bra, fick upp i lärkplanteringen och drev som en liten gudinna. Så himla himla fint jag bara ler inombords när jag tänker tillbaka. Hon driver tät i skall och lagom långsam så rådjuren inte bara sticker rakt ut ur marken. Så även idag. Det buktade lite i planteringen först innan det gick ur och förbi första skytt på kullen. Dock hade han inte rent skottläge och avstod. Sora fortsatte grant och vackert, vidare mot åkrarna, längs åkerskanten och det buktade bortom i storskogen tillbaka mot mossen. En runda över mossen, buktar inåt på skogsdungen i mossen och förbi pass skytt nummer ett igen som denna gång hade för långt håll. Nu gick det norrut, längs lilla åsen och PANG! Jäkla, jäkla så himla kul! Generalpass nummer 2 gjorden äran för namnet jag gav det och skytten förvaltade väl! En ung bock la sig direkt och Sora drev fram. Som hon brukar göra luktar hon på det döda viltet och vänder tillbaka. Tack min goda vän! Underbart jobbat! Tack.
Jag kopplade henne, sammanstrålade med pass skytt nummer 1, lämnade Sora där hos honom och gick fram till löpan där drevet hade passerad. Max tog upp perfekt och spårade ivrigt fram till den skjutna bocken. Honom är det lite annan fart i. Han satt sig i halsen på bocken och skakade om lite innan han började lugga. Det fick han dock bara göra vid just halsen innan jag avbröt hans bestyr, vi tog ur bocken och drog med den fram till mötesplatsen.
Nu blev det en trevlig tjatstund om jakten, vi grillade korv och drack lite Mümmelmann (de som inte körde så klart.).
Bild på ”fel” hund framme vid bocken.
Tack skytten och Ho-Rüd-Ho min lilla terrier.