2021-02-20: Det där med stadga...

… kan behövas träna. Max är en redig orolig och hibbelig själ. Han går på högvarv heltid så fort han kommer utanför dörren. Inne i huset är han lugnet själv men utomhus kokar hans lilla hjärna. I kopplet far han högt och lågt, från höger till vänster, blir hysteriskt när vi möter andra hundar. Jag jobbar mycket med det men det känns som om jag inte når fram. Han får inte komma igång ens, för då går det inte att få kontakt med honom mer. Så det har blivit mer eller mindre koncentrerade koppel promenad i kort koppel så att han om möjligt håller sig på nivå ett. Ibland kan jag känna mig elak som håller honom kort men han mår faktiskt bättre än att få flänga som han vill. Så mer än en gång har vi hittills även bara åkt ut till skogen för att gå i mitt jaktkoppel fint vid sidan om alla trädstammar för att sedan bara stå och titta över hyggen. Inte göra något annat än bara stå och titta. Han har kvar den höga pulsen av förväntning av jakt när han kommer ut till skogs, hoppas han kan lugna sig med åren, då det inte går att pyrscha med honom i nuläge. Han är alldeles för orolig, pipig och hektisk.
Men övning ger som bekant färdighet, så vi jobbar på.
Ho-Rüd-Ho.