2021-04-21: Inofficiell hundrastgård

Det är något speciellt med Max och hans extrema rörelsebehov. Vi cyklar en del och han springer som stucken av ett bi. Jag vet, att je bättre tränad hunden är, desto mer vill den springa. Men med mina andra hundar har det aldrig varit så tydligt att de vill springa, hur vältränade de än är. Eftersom Max inte går att ha lös så han kan gasa av sig längs grusvägar, finns det då bara cykeln och rastgårdar att ta till hjälp. Tyvärr så har Max stora sociala brister. Han biter sanningslöst allt som har fyra ben. Tikar, valpar, kastrerade hannar. Han går inte ens fram och luktar först, bekanta sig för att sedan bestämma sig för att slåss. Nej, han går till 200% ”ska dö” direkt. Det är sorgligt, väldigt sorgligt och för mig mycket plågsamt. Jag jobbar hårt med fokuserat ”gå-fot”, men det är inte alltid så lätt med tre hundar i koppel. Nu har han tyvärr även börjat att ge sig på de andra två som går bredvid honom i koppel när vi möter andra hundar. Sorgligt. När vi var och jagade i vintras, bet han sig fast i en 5 månaders valp som kom för nära för att lukta på honom. Han morrade inte ens utan bet stenhårt direkt. Vi fick bända loss käften på Max för att få loss valpen. På en hundkurs i somras skulle han kallas in, förbi de andra hundar som stod på avstånd. Han kommer, viker av och biter en tik. Va?!?! Det är tyvärr något med honom som inte riktigt är som det ska på den sociala nivån. Mycket märkligt, då han växte upp med mor och morfar hoss uppfödaren och bor med oss i flock och har väldigt bra hundbeteende hemmavid.
Och det hela gör så klart att jag absolut inte får låta honom komma loss i område där det finns andra hundar. Synd för honom och hans behov att springa. Nåväl, han hade inte kunnat vara loss i alla fall, då han har en otrolig stor jaktlust, men det är då även för hans aggressiva beteende. Idag har jag dock tagit oss till en inofficiell hundrastgård. Ett före detta militärt område, inhägnad och ockuperad av hundägare som nu sköter stängslen, bygger igen hål och håller lite ordning. Ingången utgörs av en stor port, där man brukar sätta en remsa så alla ser att nån är inne. Jag skrev en extra lapp att snälla ring mig när du vill in och jag inte är framme och syns. Allt för att undvika att nån annan kommer in och släpper sin hund och det blir då världens slagsmål. Suck.
Men väl inne så är Max något otroligt lycklig, han flyger och springer och flyger i ren och skär lycka! Det syns på hela honom att han älskar det och det gör mig så glad att se honom så lycklig. Vi tränar inkallning med pipa rätt intensivt när vi är där inne och det fungerar superbra. Har på honom Wehunts-GPS, det är så roligt att se hur han springer. Bjuder på denna bild, fina röda band överallt och vi var inne i ca. 10min. innan nån annan ville in. Under tiden Max springer hej-vild njuter jag med Sora och Svante av vårsolen.
Ho-Rüd-Ho.