2021-05-02: Bakslag i spåret

Efter att det hittills hade gått så suveränt med Max att spåra, var jag nog för taggat och la ett spår idag med. Jag tycker självt så himla mycket om att både lägga spår, klura ut hur att lägga, vilka svårigheter det kan vara dags att bygga in och sen så klart att gå spåret och se hunden jobba. Finns inte så mycket som är så roligt utanför jaktsäsongen.
Tog grisfoten i släplina idag, 100ml torrblod och traskade 270m genom sumpmarker, över hygget och genom en liten del storskog. Hade lagt spåret längs en viltväxel för att sedan hoppa av den, för att lura honom på lite svårigheter. När jag la spåret var det ca 11 grader, sen blev det 18 över dagen, det var väldigt torrt, även i dem sumpiga delarna så mossan knasar under stövlarna. Spåret fick ligga 8,5 timmar.
Med luft i stegen och full av förväntningar gick vi iväg. Jag gjorde som jag brukar göra: Sätta honom, ta ut spårlinan så den ligger utvecklat, trä på spårhalsbandet. Packa ned resten i ryggsäcken. Sen går jag ibland själv fram till det som är ”Skottplatsen” och kollar. Eller går lite fram och tillbaka på nåt sätt som verkar ”intresserad av något där”. Han sitter fint och kollar noga vad jag håller på med. Sen vart det inget problem för honom att hitta starten. Det gick några meter så började det tyvärr strula. Han drog i 90 grader mot spåret av viltväxeln åt fel håll. Jag väntade lite, följde med en bit, men han rättade sig inte självt. F..n. Vi går tillbaka, tar om. Samma, fast denna gång i 90 grader av vinkeln åt andra hållet. Satans! Då är det väl något som har gått över här? Vi börjar om. Nu håller jag linan kort, jag vet vart spåret är, så han får ingen lina alls i det området som han vek av två gånger tidigare. På så viss verkade det som om jag fick med mig honom över det störande spåret. Äntligen kändes det som om han sög sig fast igen, efter det att han helt hade tappat bort vad vi höll på att göra. Vi kommer på nästa viltväxel. Vid denna hade jag byggd in mitt avhopp. Han gick förbi avhoppet några meter, ringade och fick tag igen. Bra Max, Bra! Sök spår.
Över hygget gig det rätt ok, dock ligger mycket bråte på marken så det är svårt att hålla näsan i backen. Sen händer det igen: något har nog korsat spåret, han kommer av sig och är väck. Till sist får jag ta av honom, sätter ner honom och vila en kort stund. Sätter på honom på spåret igen, efter det störande spåret och där jag hade en snitsel. Han hade dock svårt att koncentrera sig och som tur var, var det inte många meter kvar så han kom mer eller mindre fram med min hjälp eller ja, rättare sagt att jag kom fram, för jag ville och han fick hänga med. Så klart kom det mycket beröm och lek med grisfoten.
Undrar dock vad det var som gick fel. Var han för trött, eftersom vi mer eller mindre var igång hela dagen utan några längre vilopauser? Vart det dåligt att bara släpa grisklöven istället för att göra avtryck med spårläggarskon? För lite blod? För torrt? Jag vet inte och jag ska nog resonera lite med mig själv om saken. Max struntar ju i vilket.
Ho-Rüd-Ho och Suchenglück.