2021-05-24: Passivitetsträning i skogen

Något som inte uppskattas alls, men något som är så otroligt viktigt! Att bara sitta stilla i skogen, som typ på pass och titta över området. Inte gräva, inte gnälla, inte gå runt och hitta på. Det har jag tränat rätt mycket med både Sora och Svante. Sora är nog ett praktexempel på hur jag verkligen vill ha det: Hon kan sitta blixstilla med mig på pass, hon bara sitter och tittar. Helt fokuserad. Sen stelnar hon bara till om hon får vittring eller ser något och på så sätt varnar hon mig bra i förväg om det skulle dyka upp något. Vi har haft många fina kvällar hon och jag på det sättet och en och annan bock har följd hem med oss. Svante var alltid lite gnällig efter ett tag och började tugga pinnar. Rätt störande faktiskt, men det fick jag inte bort. Max däremot. Jäkla eller? Han kan inte vara lugn och stilla. Står han 30 sekunder, går han till andra sidan. Sätter sig. Står upp igen och kollar bakåt. Jag har varit noga med att sätta honom med ett ”Sitt-stanna!” men det är som om det håller i kanske 5 Minuter sen är det slut i hjärnan. Så idag var det ännu en sådan träningsdag: kort för att inte tråka ut för mycket men ändå länge nog så att han var tvungen att lyda ordern ”Sitt-stanna!”. Såg hur det pirrade i hela honom. När han sen till sist slappnade av något, räknade jag till sextio och så gick vi iväg.

Suck. Men han är en sådan hyperaktiv själ som nog verkligen behöver det där med att komma ner på marken. Får ta mera sådana här träningar framöver, för visst är det underbart att ha med sin hund i pass och veta att han/hon kan hålla truten och hålla sig lugn?!
Ho-Rüd-Ho.