2021-11-20: Max´s dovhjort

Himla vilken jakt dag vi hade idag. Vi fick komma till en arbetskollegas underbara mark vid Bohuskusten. Viltrik, duktiga skyttar och allmänt trevligt jaktlag. Vi samlas vid en sommarstuga med utsikt över fjorden, tar en kopp kaffe och de delar ut passen. Jag har varit här tidigare så jag visste hur jag skulle gå genom såten, hade gränserna i GPS-en så det var bara att sätta igång.
Idag så tyckte jag att jag kunde gott och väl släppa Max, eftersom han hittills har levererad som en rutinerad jakthund, trots sin ringa ålder. Den första såten passade dessutom bättre just honom eftersom den andra har lite väl för många gårdar, fårhagar och annat runt sig och han är tyvärr en sådan som jag i detta sammanhang inte riktigt litar på. Han slåss gärna, går en tant med sin pudel i koppel, vill jag inte veta vad han kan få för sig. Eller ja, jag vet ju det, tyvärr. Samma med får. Han har nog tendenser att kanske gå in i fårhagen och jaga där. Det är absolut inget jag ville chansa på så han fick gå första såten som är rätt ”ren” på folk, gårdar och får.

Som tur var inte somt på vilt. Han fick upp rådjur nästan omgående, drev ett fint kortare drev, förbi en skytt som dock inte kunde komma åt. Han återvände perfekt i sitt spår, tillbaka hos mig och iväg igen i en raketfart. Det är helt otroligt vilken motivation och vilken glädje denna hund har att få jaga! Hans motor är enorm till glädjen av alla som sitter i pass: det händer mycket och han avverkar mycket mark och därmed hittar självklart det vilt som då står längre bort. Härligt.

Han tar upp på nytt, även det rådjur, troligen, för ingen såg, bara hörde. Det gjorde en bukt uppe på stenbrottet innan det gick ur marken. Han återvände och jag skickade in honom i det täta ner mot sjön, där står det gärna vildsvin, om de nu finns i såten för dagen. Tyvärr inga hemma och han återvänder, fortsätter framåt och vi får ut ytterligare rådjur, som gick i pass och blev kvar på platsen.
Jag får än gå fram till skytten och ”hämta” hunden, då han stannade där för att ta för sig lite av pälsen. Dock inga problem att avancera i såten för att ta den sista kullen.

Aj så besvärligt det var att komma upp där, ett typisk Bohus-granit-berg: brant, med raviner och plötsliga sluttningar, men väl uppe var det värt besväret! Utsikten fantastiskt och hundrackarn på 80 meter, såg målmedvetet sökande ut. Och så börjar han skälla. Härligt! Jäkla så kommer en stor, grann dovhjort förbi mig på 10m! Tyvärr så går jag ju utan bössa numera, då magen är för stor och bäbisen där inne redan 7 månader. Inget att chansa att dra ett skott. Max fortsätter i dovhjortens spår, det går runt på berget och ner mot åkern. Pang! Skytten meddelar att hjorten ligger, glad terrier driver fram. Wow, vilket vackert djur, och vilket vilt att fått skjutas för hunden som unghunden han är! Fantastiskt. Vi bryter jakten och drar hem hjorten till gården, det blir en hel del snack om hur jakten var och hur fantastiskt bra hunden jobbade. Jo, det får jag allt hålla med om, han verkar ha fina anlag. Om det inte vore för hans extrema hund-hat och sina raserianfall han får i samband med det. Men vi får fortsätta jobba med det och hoppas vi får till det.
Tack för en underbar jakt,
Ho-Rüd-Ho.