2019-09-28: Släpspår, 570m, 3h

Var ändå upp till jaktmarken för lite passröjning idag så det passade bra att komma fram lite före mötestiden och dra grisfoten, helt tinad denna gång då jag för en gångs skull hade ”planerad”.
Väderprognosen visade mycket regn och det regnade på vägen dit och spåret fick jag dra i regn med. Jag snitslade rikligt (trodde jag, men mer senare), gick över berghäll, mosse, lite sumpmarker och två gånger över grusväg. Delvist klättrade jag längs branta bergskant och svor stillt för mig själv att jag inte hade bättre koll på vägen jag hade slagit in. Så det blev lite fram och tillbaka och med snäva vinklar på vissa ställen, men ja, det får väl lösa sig. Vid grusvägarna gjorde jag lite ”avsprångsgropar” både innan och efter vägen som om vildsvinet hade tagit sats och hoppat över diket och sen gått över grusvägen och hoppat över diket igen.
Efter 570m tyckte jag att det fick räcka. Blev en del vinklar, men inga uppehåll av släpandet.

Vid 10 tiden träffades laget, det blev en del tjat och sen delade vi upp oss på de passen vi tänkte röja lite. Regnet hade slutat då, för att börja om igen och nu mycket, mycket rikligt. Under tiden vi röjde blev jag dygnsblöt, dum som jag var hade jag glömt regnbyxorna hemma och det resulterade i att regnet rann ner på byxbenen och vidare ner till stövlarna. Men så är det. Efter ca två timmar var vi klara och skildes åt, jag satt mig i bilen och väntade, i stilla hoppet om att det skulle sluta regna. Nej, det tog i ännu mer istället. Efter tre kvart fick jag nog, tog sele och hund och så drog vi iväg till starten, spåret hade då vilat i 3 timmar.

Selade på henne en bit innan uppsparken och förde henne längs med dikeskanten för att se om hon reagerar. Japp, det gjorde hon och tog in mot skogen efter diket. Hon gick riktigt bra till en början, trycket i linan visade mig att hon visste vart hon skulle. Och då kom första punkten där jag glatt hade hängt med henne om jag inte visste vart spåret gick. Trycket var lika bestämt som innan, men hon missade den inte ens så branta vinkeln upp mot berget och fortsatte rakt fram längs bergskanten. Ahhhh…. Satan. Jag stannar och håller linan så hon inte kom någonvart. Där står hon och tittar med sin upphetsade syn över dalgången, inga tankar kvar efter spårningen. Det är så hon är. Tankspritt kan man lugnt säga. Uppmanade henne att söka spår, hon kommer tillbaka, hittar spåret och tar självt upp för berget.

Väl uppe var det jag som hade strulat till det när jag la det. Hade gått fram till en hylla för att konstatera att jag inte kommer vidare här, fick gå tillbaka några meter och klättra upp för en annan hylla som såg lite mera lovande ut. Hon stod då även hon på hyllan och glodde över dalgången igen, efter en uppmaning till spåret, så hittade hon faktiskt självt vart jag hade gått upp på hyllan. Bra. Jag var nu genomblött ur till tåspetsen, glasögonen fulla av regndroppar och immiga. Så himla irriterande, men jag är ingen lins-människa så jag får väl stå ut med det.

Sora går fint och medvetet vidare, missar inte de nästa vinklar uppe på berget och vi kommer fram till nästa ställe där jag strulade till det. Nu eftersom jag inte såg vart vi skulle och inte var säker på att hon gjorde rätt. Får erkänna att jag blev lite irriterad, jag vet, det är meningslöst och framför allt helt motarbetande till att hunden vill jobba, men ibland så kan jag bara inte hjälpa det. Fick kalla in henne och sätta henne bredvid mig, tog fram GPS-en med spåret men tyckte inte att det hjälpte något vidare just idag, kände helt enkelt inte igen det stället vi stod på. Men, nog var det rätt, vi tog om det och hon gick på samma sätt och till sist såg jag snitseln. Jaha, lite tätare snitsel kanske så jag kan slappna av själv och inte stör hunden kanske?!?

Vid nästa ställe som jag inte visste om hon gick rätt eller fel, gick hon faktiskt fel skulle det visa sig. Det dög inte upp nån snitsel och rätt utför berget hade jag inte gått. Trycket i linan var dock inte något att hänga i granen, jag skulle alltså redan har fattat innan att hon var på villovägar. Vi går tillbaka till sista snitseln och tar om. Jag var fortfarande tveksam när hon väljer vägen, och antingen genade hon eller så hade spåret flyttat, för där vi gick hade jag inte gått, så vitt jag mindes. Men, nästa snitseln lyste och så fick hon fortsätta. En 90 grader vinkel innan grusvägen blev en ”jag-skjuter-rakt-fram” istället, eller ja, så hade jag kanske gått där ändå utan att markera själva vinkeln för att jag tänkte här på viltstigen ser jag väl det och satte då nästa snitsel en bit efter vinkeln. Jag vet inte, men jag blev lite sur på henne, ja, ja, jag vet, jag ska inte…. Ropade in henne och bad om att hon ska hitta spåret. Det gjorde hon då, följde utan problem över vägen och genom nästa skogsparti, två vinklar inne i skogen utan problem och via U-svängen tillbaka till grusvägen och över igen. Inga problem att hitta inhoppet i diket och vidare i skogen. Resten av spåret gick som på räls och väl framme vid grisfoten fick hon lite gott käk och en stund tuggande på foten. 

Kan väl egentligen säga att hon jobbade väldigt bra. Den som strulade mest idag var helt och hållet jag själv, hon gjorde mer eller mindre rätt hela tiden.
Hon bar foten tillbaka till bilen, jag bytte hund och Svante fick gå samma spår bara för att han också ska få spåra lite. Han är ju så himla duktig på det, klart, det är väl inte svårt heller att gå i ett färskt matte-spår, men han tar allt så lugnt och med en arbetsvilja så det lyser om honom. Självklart, det blir lite svårt för honom att ringa, han tappar lätt orientering, där får jag komma hjälpa honom. Fördelen med honom är också att allt går så sakta och jag hinner plocka snitslarna under tiden. Efter en bra stund kommer vi fram till spårslutet, jag hade lämnat kvar godispåsen åt honom så han fick trycka i sig lite smaskis. Nöjd tillbaka genom skogen och ta med de kantareller jag såg när vi gick spåret. Nu, när jag väl hade börjat plocka svamp, så blir det liksom en drog att bara fortsätta, tillbaka till bilen, ut med Sora och ge sig iväg på svampjakt, med regnet som fortfarande föll. Hittade gott och väl 2 Liter, tillräkligt för en super middag med rådjurssadel från ett rådjur här från marken, potatis och sås. Jätte gott!!!
Suchenglück till alla er som är ute och spårar och speciellt till er eftersöksjägare.
Ho-Rüd-Ho.