2020-11-24: Max´s första drev

Alltså snälla. Hur är det med mina goda idéer om att Max först ska kunna gå spår, apportera och vara lydig, innan jag släpper honom? Att han liksom bara går med mig som handhund och ser och lär? Men jag får sammanfatta mina avsteg så här: Han är en rymmare. Han har lyckats rymma några gånger nu. Sist även när jag bara gick från bilen till husdörren. Han verkar lite väl självständig och en oro över att jag aldrig kommer våga släppa honom för att han bara sticker kom krypandes. Att jag till nästa säsong inte har modet att låta honom dra om jag helt enkelt fram tills han fyller nästan två år har hållit honom i koppel då han annars rymmer? Det kändes inget bra. Idag åkte jag upp till marken nära Norska gränsen. Där finns ingenting annat än skog. Enbart en stor väg som dock inte är så högt frekventerad, annars liknar det mest fjäll och skogsområde. Jag kan gå i flera timmar utan att träffa nån. Perfekt. Så jag tyckte att jag ger honom chansen idag att få komma loss. 

Först dock Sora, så hon var nöjd. Hon hittade efter ett längre sök, drev fint, tyvärr bort mot sjökanten och norrut. När hon var nöjd, fick Max GPS-en på i sin lilla väst, jag strök kopplet och var på helspänn. Vad gör han??! Nja. Han drar så klart. Men inte så långt! Vad? Nu din lilla ska du få och gör det inte?
Jag ställde mig stilla och väntade kort, så drog han iväg till sist. Stod kvar på samma fläck och ser hunden springa längre och längre rakt bort, förbi ödegården och över lilla bäcken, in i en tät ungplantering. Jaha. Och där snurrar han. Han snurrar och snurrar och jag kommer på mig att jag börjar bli irriterad. Men det var nog egentligen precis det jag hade förväntat mig: han drar och skiter i matte. Så är det ju lite tyvärr. Stod där och blev arg på mig själv att jag ens släppte honom. Han höll än på att snurra som vilsen i det täta, 720m ifrån mig. Inga tecken på att han tyckte att det var dags att komma tillbaka till matte. Fan (!).

Det dröjde några sega minuter och jag började verkligen tvivla på hundens förstånd, då skäller han. Hans första drevskall! Min lilla Max släppte sin lilla röst för första gången efter ett ihärdigt arbete på okänt vild långt ifrån matte. Då sken jag upp och stirrade som förtrollad på Astrons skärm. Han skäller, han skäller, han driver!!!!! Hans röst låter lite typiskt terrier, något grövre än Soras kanske.

Hans lilla drev gick runt runt i det täta och jag började på allvar fundera över vad det var han hade hittat.
Till sist gick det loss, gick över skogsvägen och in i nästa tätare skog för att fortsätta snurra. Märkligt. Så brukar inte rådjuren göra här uppe. Inte alls på det viset. Gris kunde det knappast vara, det stod inte stilla utan rörde sig snurrandes i skogen.
Sora och jag börjar då gå åt det hållet Max var, han hördes fint så riktningen var enkel att avgöra.

Tog mig ut på grusvägen och gick längs den, det kändes enklare och snabbare att komma dit, Max var ju ändå rätt långt ifrån mig. Jag gick dit han och djuret hade gått över grusvägen, stannade och lyssnade. Ögonen vilade på något längre bort, då jag hade mest fokus på ljudet för att kanske avgöra på hans röst vad det kan vara. Tro mig eller ej, men jag blev väldigt förvånad och började tvivla på mitt eget förstånd: På kullen framför mig, på ca. 20m står det en mufflonbagge! Fina horn, runda runt hans huvud, svart med vit runt magen. Han står där och glor på mig. Jag glor på honom, Sora blir vansinnig. Va fan var detta nu då? Mufflon? Här uppe? Va???
Så lunkar han (baggen) iväg, jag står som nollställd tvivlande och håller en galen skrikande terrier i koppel. Satan i gatan. Det dröjde några minuter då hade jag återhämtat mig och där kom ju även min lilla Max. Tyst nu i samma spår som baggen. Jaha. Det var då det han höll på med i tätningen!
Mufflon är kända för att vara väldigt hemma trogna så därav höll det på att snurra så galet bra. Vilket drev Max fick då!
Efter många många minuter släppte han och kom tillbaka.

Kunde inte låta bli att även släppa Sora, ville se vad hon gör med Mufflon. Japp! Där satt det som ett smäck. Hon drev fint hon med. I en timme 10min. jaha. Bra det.
Jag hade två skottchanser! Två! Kan ni fatta? Så hemma trogna var de. Men jag skjuter inget muffelfår som jag för allra fösta gången har på marken! Nej, det får väl föröka sig lite först.
Ringde Ivan, markägaren sen efteråt och berättade: Jo de hade setts här sen nån vecka. En bagge, en tacka och två lamm. Underbart.
Så har då Max fått sitt första drev i livet. På Mufflon! Vilken start.
Ho-Rüd-Ho