2022-01-26: Mörkrets eftersök

Satt och jobbade, bene upp på pallen och en varm filt runt mig. Det är ju en månad kvar nu tills bäbisen ska komma! Svårt att begripa både det och att Svante inte finns med oss längre. Tårarna rinner stadigt och känslan av hans lilla kropp som släppte livet sitter fast i mig och svider av saknad. Min lilla Svante, (…)
Men så ringde telefonen, en jaktkompis hade skjutit på ett rådjur men det hade gått vidare. Inget hittades vid platsen, varken blod eller päls, det tecknade inte heller mer än att det blev skrämt. Men lika bra att ta det säkra för det osäkra, på med pannlampa och ut till skogen. Skytten fick dock stå för eventuella skott, då jag i ”mitt tillstånd” avstår från gevär.
Sora tar upp vid skottplatsen, ingen tvekan och följer exakt som skytten pekade ut mot åkern en sväng och sen in i skogen. Marken är blöt så vi ser en och annan klövavtryck som försäkrar oss att det nog är rätt spår hon går på. Vi följer efter henne i remmen, det blir en redig lång runda inne i skogen för att sedan komma ut på åkern igen. Japp, det måste stämma. Det var kidden han sköt på, geten hade gått över åkern och norrut efteråt. Så nog gjorde kidden en runda i skogen för att sedan återförenas med mamman. Vi fortsätter följa, men efter 1,7km utan något som tyder på träff, ger vi oss.
Ho-Rüd-Ho.