2022-10-18: Valptankar

Tja, nu var det ju som det var. Min påläggskalv Max fick jaga vidare på andra sidan regnbågen. Han som jag hade som efterträdare till min fina Sora. Nu känns det lite extra tungt att bara ha henne som börjar bli till åren. Visst, bara 10år, men det tar ju 2 år innan en valp blir något att ha och då är hon 12. Idag var dottern, hängandes i sin lilla sele på min mage och jag ute i skogen, släppte Sora och bara njöt av en underbar dag. Sora kan sin sak, söker som en gudinna och driver det hon hittar fint runt i sin maka takt. Fick ett rådjur nästan i knät på oss och hon några minuter efter. Självklart har jag ingen bössa med mig nu när Linnea hänger med, så bocken fick gå vidare. Sora bröt efter dryga 45 minuter och kom tillbaka, glad och nöjd. Nu susar hon på filten och drömmer om dagens äventur. Och jag sitter här och funderar hur jag ska göra. En ny valp? Eller inte? Vänta lite eller bara göra det? Sen är Sora lite reserverat mot barnet också. För att inte säga att hon är rätt sur så fort Linnea kryper nära henne. Det kommer nog tyvärr inte vara så lätt i fortsättning att ha Sora utan koll runt barnet. Vissa tendenser har alltid funnits hos terriern. Hon var aldrig förtjust i barn och vill hålla de på avstånd och markerar det tydligt. Synd bara, att det nu är vårt barn som ska ha en hund att växa upp med.

Det är då inte Sora den rättat till. Men, jag får fundera lite mera på det.